Varför gör du det så svårt för mig att uppskatta din skönhet? Jag har alltid haft en hatkärlek till detta län. När jag kommer hem och vandrar stadens gator fylls mitt bröst av värme och trygghet, när jag passerar min gamla skola och sporthall minns jag de plågsamma idrottslektionerna som om det var igår. När jag kommer upp till Tornedalen och Malmberget kan jag inte låta bli att känna mig som en del av allt det vackra och tänka på alla de gamla finnarna som jag på något sätt är besläktad med, som levde där. Det är svindlande vackert, nästan så att man blir alldeles yr. Men redan efter 30 sekunder känner man minst tre myggbett på en och samma hand och efter fem minuter kyler snålblåsten för mycket för att jag ska kunna njuta längre.
Nej, jag är ingen friluftsmänniska. Småstadstjej vet jag inte om jag är, kanske. Hur som helst så känner jag mig inte redo att återvända hit ännu. Det är för kallt, för litet och för stort på samma gång. Avstånden är för långa, vägarna för dåliga. Men en sak vet jag, och det är att jag brinner för att utveckla Norrbottens län och göra det enklare för de människor som faktiskt vill bo och leva här. I den friska luften, kylan och allt det vackra.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar