En hyllning.

Tyvärr hittade jag ingen mer smickrande bild.

Jag älskar Luleå, det är en stad som har allt! En liten stad, med storstadskänsla eftersom att folk i allmänhet är relativt privata och inte stirrar på en, pratar med en fast man inte känner varandra eller bara i största allmänhet håller koll på en. Den norrbottniska folksjälen finns närvarande samtidigt som det finns en internationell prägel på atmosfären. Det är "nära" till Stockholm och resten av världen eftersom att flygplatsen ligger nära och det är lätt att ta sig dit med den fantastiska kollektivtrafiken. Men det är även nära till naturen i resten av detta vackra län, framför allt till vattnet som omger hela stan med båtar av alla möjliga slag. Universitetet lockar hit en hel del unga studenter från alla Sveriges och världens hörn. Kulturens Hus, gymnasiebyn och teatern är fantastiska. I utbudet av butiker, kultur, restauranger och uteställen finns ingenting att klaga på. Också är det nära till sjukhuset i Sunderbyn, i Luleå kan man alltså känna sig relativt trygg om man skulle drabbas av t.ex. en stroke. Man behöver inte vänta på en ambulans i två timmar.

Dessutom är det så ljuvligt vackert här. Alla årstider har sin egen tjusning. Stålverket, kranen, norra infarten till stan, Pontusbadet, Svartöstan, promenaden runt sjön, Skurholmen, Malmudden, jag älskar till och med Luleå Hockey.

Men så idag när jag tagit en uppfriskande och rekreerande promenad från Örnäset till Willys i stan står jag där i kön och njuter av att inte känna kassörskan eller någon annan i butiken. Då hör jag "asså de ä ju schuukt billit här, en Plopp kostar ju typ fäm spänn! De ä ju typ tree danschka kroner." Jag tittar upp och får syn på två killar från ÖJEBYN, som tydligen varit i Danmark nyligen och tydligen är stolta över det och vill få folk att förstå detta genom att dra paralleller till livsmedelspriserna i grannlandet. De fortsätter gaffla högljudt och ser sig hela tiden omkring för att kontrollera så att de har publik som lyssnar på deras showande. Den ena killen har svårt att välja snus och tar god tid på sig framme i kassan, utan att ta hänsyn till den väntande kön rådgör han med sin vän om vilket snus han bör välja. Därefter informerar han kassörskan om att de minsann ska på Luleåkalaset! Näää, säger du det? tänker jag, som om inte varenda käft i hela jävla stan ska på Luleåkalaset ikväll, idiot! Vad annars skulle t.ex. NI göra här?

Men det är väl också något av det fina med Luleå. Att man faktiskt, om än inte så besvärande ofta, träffar folk man känner.