Frida

NEJ, POLITIKEN ÄR INTE DET VIKTIGA LÄNGRE

2011-10-13T18:34:00.001+02:00

Det viktiga är retoriken. Eller kommunikationen. KOMMUNIKATIONEN är avgörande för hur ett parti och en partiledare uppfattas av väljarna. Partimedlemmar blir upprörda över att S-ledare blir missförstådda och smutskastade. Och ja, det är tråkigt. Det är för jävla tråkigt att politiken inte längre kan handla om välfärd och miljöfrågor. Den handlar om handväskor, reseräkningar och Toblerone. Begreppet Toblerone-politik som alliansen så elegant myntade förra valrörelsen. Men vad ska vi göra åt saken? Fortsätta älta att alla väljare är så dumma? Och att alla tidningar och andra nyhetsmedier är så dumma? Fortsätta älta att medierna aldrig smutskastar alla allianspolitiker med deras lik i garderoben?

För det första så tycker jag att det är oacceptabelt att någon politiker överhuvudtaget ska kunna fiffla och ha för sig oegentligheter utan att det uppmärksammas och hanteras på något sätt. Därför ser jag ingen anledning att försvara en S-ledare som begått misstag med argumentet att Carl Bildt eller någon annan moderat får ju sitta kvar och lämnas ifred.

För det andra så ifrågasätter jag starkt kompetensen hos medarbetarna på 68:an. Socialdemokraterna är ett krisparti. Så är det. Väljarna vill inte rösta på sossarna, alltså har vi ett problem - face it! Det kallas för en institutionell kris när ett parti hamnar i en långsamt nedåtgående spiral, som till slut leder till ett katastrofalt läge. Den här processen startade redan långt innan Göran Persson avgick. När Mona Sahlin tillträdde som partiledare hamnade partiet i en LEDNINGSKRIS. Partiledningen hade inget förtroende och ifrågasattes. Nu har diverse obekväm information om Håkan Juholt kommit fram och återigen ser vi Socialdemokraterna befinna sig i en ledningskris.

En liten kurs i krishantering:

Var fullständigt ärlig
Var enhetlig i kommunikationen
VIDTA EN ÅTGÄRD

Socialdemokraterna uppfyller inget av ovanstående kriterium. Gör vi inte det, så kommer inte väljarna att rösta på oss nästa val heller! Det är ingen idé att kritisera organisations- och samhällsstrukturer. Vill vi ha regeringsmakten så måste vi anpassa oss efter de spelregler som gäller idag. Och idag ställer vi väljare väldigt höga krav på våra politiker. Vi socialdemokrater behöver hitta någon som uppfyller dessa krav. Vi behöver avsätta Håkan Juholt och välja en ledare som FOLK KÄNNER ATT DE KAN LITA PÅ.

Britannien brinner

2011-08-10T09:45:00.004+02:00

Storbritannien, vad som hänt: en 29-årig man sköts ihjäl av polisen. Det ryktades om att han sköt mot polisen först, men undersökningar visar i efterhand att han inte använt sitt vapen. Detta resulterade i upplopp som nu spridit sig över i princip hela England.

Det blir så fel att säga att det är en trivial händelse. Men människor skjuts till döds av auktoriteter varje dag världen över, utan att hela länder sätts ur spel. Det går inte att trycka ner ett folk hur länge som helst! Det som händer i England nu är ett resultat av klassamhället. Arga, besvikna, frustrerade och förtvivlade människor ser sin chans att slå tillbaka på samhället, som de upplever sig själva stå utanför. Nu får David Cameron skörda frukterna som Margaret Thatcher sådde enligt Milton Friedmans recept. Och jag ser klart. Kapitalismen håller på att gå omkull. Världen har precis tagit sig ur en av tidernas värsta finanskriser och redan stundar nästa. Världens börser rasar och folk gör uppror, det kommer bara bli värre.

Burma, Norra Afrika, Storbritannien, näst på tur står USA. Nu är det bäst att hålla i hatten, för kapitalismens karusell har tagit en ny vändning.

Mediakåt, det är jag det!

2011-08-04T23:12:00.003+02:00

Just ja, jag har ju varit i lokaltidningen i sommar. Nu senast knåpade Piteå-tidningen ihop en snyfthistoria om mig och tragedin i Norge, som vi för övrigt anordnade en tyst minut för.

Innan jag flyttade till Uppsala lämnade jag in en motion om cykelpooler till kommunfullmäktige, som de till min stora glädje biföll. Samma vecka som det reportaget publicerades körde SSU och LO en kampanj som handlade om sommarjobb.

Och dessutom har jag börjat skriva ledarkrönikor i Piteå-Tidningen, än så länge har bara en publicerats.

En hyllning.

2011-08-04T21:25:00.004+02:00

Tyvärr hittade jag ingen mer smickrande bild.

Jag älskar Luleå, det är en stad som har allt! En liten stad, med storstadskänsla eftersom att folk i allmänhet är relativt privata och inte stirrar på en, pratar med en fast man inte känner varandra eller bara i största allmänhet håller koll på en. Den norrbottniska folksjälen finns närvarande samtidigt som det finns en internationell prägel på atmosfären. Det är "nära" till Stockholm och resten av världen eftersom att flygplatsen ligger nära och det är lätt att ta sig dit med den fantastiska kollektivtrafiken. Men det är även nära till naturen i resten av detta vackra län, framför allt till vattnet som omger hela stan med båtar av alla möjliga slag. Universitetet lockar hit en hel del unga studenter från alla Sveriges och världens hörn. Kulturens Hus, gymnasiebyn och teatern är fantastiska. I utbudet av butiker, kultur, restauranger och uteställen finns ingenting att klaga på. Också är det nära till sjukhuset i Sunderbyn, i Luleå kan man alltså känna sig relativt trygg om man skulle drabbas av t.ex. en stroke. Man behöver inte vänta på en ambulans i två timmar.

Dessutom är det så ljuvligt vackert här. Alla årstider har sin egen tjusning. Stålverket, kranen, norra infarten till stan, Pontusbadet, Svartöstan, promenaden runt sjön, Skurholmen, Malmudden, jag älskar till och med Luleå Hockey.

Men så idag när jag tagit en uppfriskande och rekreerande promenad från Örnäset till Willys i stan står jag där i kön och njuter av att inte känna kassörskan eller någon annan i butiken. Då hör jag "asså de ä ju schuukt billit här, en Plopp kostar ju typ fäm spänn! De ä ju typ tree danschka kroner." Jag tittar upp och får syn på två killar från ÖJEBYN, som tydligen varit i Danmark nyligen och tydligen är stolta över det och vill få folk att förstå detta genom att dra paralleller till livsmedelspriserna i grannlandet. De fortsätter gaffla högljudt och ser sig hela tiden omkring för att kontrollera så att de har publik som lyssnar på deras showande. Den ena killen har svårt att välja snus och tar god tid på sig framme i kassan, utan att ta hänsyn till den väntande kön rådgör han med sin vän om vilket snus han bör välja. Därefter informerar han kassörskan om att de minsann ska på Luleåkalaset! Näää, säger du det? tänker jag, som om inte varenda käft i hela jävla stan ska på Luleåkalaset ikväll, idiot! Vad annars skulle t.ex. NI göra här?

Men det är väl också något av det fina med Luleå. Att man faktiskt, om än inte så besvärande ofta, träffar folk man känner.

I jakten på det storslagna

2011-08-03T22:46:00.000+02:00

Det storslagna livet, vad är det egentligen? Många av oss söker det, däribland jag själv. Väntar på att livet ska bli sådär fantastiskt, euforiskt, underbart så att man bara kan njuta av varje dag i fulla drag. I själva verket kommer det antagligen aldrig att bli så. Det gäller att ta vara på de storslagna ögonblicken när de infaller. I regel är man duktig på att uppmärksamma dem i efterhand och tänka att ”då var allt perfekt”. I mitt arbete som ombudsman för SSU har jag privilegierats med många storslagna ögonblick. Och i backspegeln kan jag se att många av dem handlat om hur härligt det är att få dela med sig, att lyckas dela med sig.

När jag i smyg hört medlemmar sitta och diskutera integrations- och utbildningspolitik sena kvällar på en kursgård, medlemmar som till synes satt och sov i bänken under kurspasset. När jag lyckats hitta en gnista som jag visste fanns innerst inne hos den där coola killen som påstod sig inte alls vara intresserad av politik, men helt plötsligt går igång på en diskussion om genus. När jag ser den där blyga, unga tjejen gå fram till en man på stan och erbjuda honom ett flygblad, hon som jag aldrig trodde skulle våga hänga med ut och kampanja! Och när medlemmarna tackar mig. För att jag skjutsar hem dem, bjuder dem på mat, fixar aktiviteter, bryr mig om dem och för att jag är deras förebild. För att jag är en ung, vuxen person som spelar en viktig roll i deras liv. För att jag är SSU för dem.

SSU var min första tonårsförälskelse. Precis som alla andra förälskelser gick den över i irritation och leda, men som all äkta kärlek överlevde den svackan och växte sig sedan starkare. SSU kan fylla mitt hjärta med värme, mina ögon med tårar och min mage med fjärilar. Gemenskapen, värmen, nyfikenheten, att vinna ny kunskap, att få förebilder… det var fantastiskt. SSU lärde mig att våga fråga, att våga pröva och att våga tro på mig själv. Att ge allt detta vidare till andra unga är storslaget.

Det gäller bara att komma ihåg det. Även när jag står där sent en lördagskväll i spöregnet, med en massa varmkorv som ingen vill ha och en bunt dyngsura flygblad. Ikväll gick det inte så bra att kampanja. Dyblöt släpar jag tillbaka allt till expeditionen som jag dessutom ska städa innan jag får åka hem och lägga mig. Men då bländar den där 17-åriga lilla SSU-killen av ett strålande leende och säger ”tack för ikväll Frida, jag hade skitkul. Jag vill också bli ombudsman, alla medlemmar ser ju som upp till er”. Det är storslaget, glöm inte det.

Åh, Norrbotten.

2011-04-18T21:04:00.003+02:00

Varför gör du det så svårt för mig att uppskatta din skönhet? Jag har alltid haft en hatkärlek till detta län. När jag kommer hem och vandrar stadens gator fylls mitt bröst av värme och trygghet, när jag passerar min gamla skola och sporthall minns jag de plågsamma idrottslektionerna som om det var igår. När jag kommer upp till Tornedalen och Malmberget kan jag inte låta bli att känna mig som en del av allt det vackra och tänka på alla de gamla finnarna som jag på något sätt är besläktad med, som levde där. Det är svindlande vackert, nästan så att man blir alldeles yr. Men redan efter 30 sekunder känner man minst tre myggbett på en och samma hand och efter fem minuter kyler snålblåsten för mycket för att jag ska kunna njuta längre.

Nej, jag är ingen friluftsmänniska. Småstadstjej vet jag inte om jag är, kanske. Hur som helst så känner jag mig inte redo att återvända hit ännu. Det är för kallt, för litet och för stort på samma gång. Avstånden är för långa, vägarna för dåliga. Men en sak vet jag, och det är att jag brinner för att utveckla Norrbottens län och göra det enklare för de människor som faktiskt vill bo och leva här. I den friska luften, kylan och allt det vackra.

"De gamla partierna" lockar finländare

2011-04-18T07:43:00.004+02:00

Idag väcktes jag av ett tråkigt besked. Det främlingsfientliga partiet Sannfinländarna i Finland ökade med 15 % i gårdagens val. Som tur var så nådde de inte fram till regeringsposition, men det gjorde däremot det Moderata Samlingspartiet, som fick 20,4 %. Det verkar som om folk styrs av rädslor mer och mer. Förra året beviljades 5907 personer finskt medborgarskap. Enligt min uppfattning ett minimum för att upprätthålla en hälsosam cirkulärimmigration.

Det skrämmer mig att främlingsfientliga partier fortsätter sin frammarsch genom Europa och att högerns konservativa värderingar lockar. Jag drömmer fortfarande om ett rättvist, solidariskt Europa med öppna gränser.

Ibland säger jag och vänner saker som "men TÄNK om Sverigedemokraterna backar nästa val, TÄNK OM!". Men de kommer antagligen inte att backa. Vi har sett exempel på främlingsfientlighet i politiken i Norge, Danmark, Nederländerna, Frankrike och Schweiz. Har de en gång kommit in i parlamentet så sitter de där.

Om längtan

2011-04-10T20:03:00.000+02:00

För ett tag sedan kände jag mig verkligen nere. Jag hade ingen föreställning om hur jag ville att saker ens skulle vara för att det skulle kännas bättre. Men vinden har vänt och nu ser jag fram emot stort och smått. Längtan måste vara en av de mest angenäma känslor vi människor förunnats. Pirr i magen, sug, fantasier om hur det ska bli, förväntan, spänning och lite oro. Många gånger är själva längtan mer storslagen än det som man faktiskt längtar till; det storslagna livet. Jag vet inte om livet någonsin blir storslaget, men ibland kan jag nästan tycka att det är det.

Nu längtar jag till på fredag då jag ska ta tåget hem till mitt vårvintriga Norrbotten. Jag ska läsa, skriva och mumsa godis på min slaf innan jag ska krypa ner och somna lugnt till tågets vaggande. Det bästa med att åka tåg är ändå människorna man möter, jag älskar att möta människor. Jag kommer ihåg de flesta jag mött på tåg, ibland undrar jag hur de har det och vad de gör. Jag har aldrig blivit vän med någon av dem.

Jag längtar även till maj, då jag planerat att besöka min vän Maja i Skåne. Jag minns inte sist jag träffade henne. Kanske var det 2008. Så många timmar som vi slagit ihjäl i telefon sen dess - DET är storslaget. Det ska bli härligt att träffa henne igen. Det finns ingen som kan få mig att skratta som hon. Om hon var en kille hade jag friat.

Dessutom längtar jag till juni. Då jag och Hanna äntligen ska åka på semester! Vi ska till Kroatien. Nu har vi dock börjat diskutera andra resmål också, så det kanske blir mer än en resa.

Och just nu längtar jag efter godiset jag tänkt gå till ICA och köpa! Däremot vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig dit, med tanke på mitt skavsår. Kanske får låna Ingemars badtofflor..?

Det svider

2011-04-10T15:54:00.000+02:00

Med hänvisning till citatet jag publicerade om att gå kan jag meddela att det verkligen fungerar. När man går hinner man både reflektera och lämna dåliga tankar bakom sig, men det är också då de bästa idéerna kommer till en. Och ja, det verkar till och med som att man kan gå ifrån en förkylning, det gjorde jag. Men allt detta gående har inte varit helt smärtfritt, såhär ser nu min häl ut.

Idag bestämde jag mig för att springa istället. Hade ingen lust att varken tänka, lyssna på dokumentär/radio eller prata i telefon. Då passar det bra att springa, med högt upptempo i lurarna. Flåsade mig igenom fem kilometer och kastade mig i duschen direkt jag kom innanför ytterdörren. Det var då jag upptäckte skavsåret, när vattnet tog i det. Aj. Men det var SKÖNT att springa, och duscha. Känner mig som en helt ny människa nu, en skavsårsmänniska.

Att komma fram till ett beslut

2011-04-08T16:51:00.000+02:00

Det blåser på Upplandsslätten. Helgen nalkas och jag är av någon anledning trött efter en ganska skön och stillsam vecka. Jag och Ingo städade här hemma i måndags och det är fortfarande lika fint och prydligt, lugnt och skönt. Jag har (nästan) pluggat så mycket som jag borde, lite måste man ju få njuta av livet också. Det är väl ändå det det är till för?

Dessutom har jag i princip kommit fram till ett beslut om hur jag ska lägga mina ansökningar inför höstens kurser. Statskunskap är nummer ett, det vill jag helst läsa och som nummer två har jag bestämt mig för att söka - tro det eller ej - FÖRETAGSEKONOMI! Egentligen vill jag söka den s.k. NEK:en, nationalekonomi också. Men det får jag inte eftersom jag inte har läst matte C, typiskt! Riktigt jävla typiskt. Det är nämligen bara de tre kurserna jag är intresserad av och mina chanser att komma in på samtliga av dem är högst tvivelaktiga. Förhoppningsvis kommer jag in på reservplats på nån av dem, men nu ångrar jag att jag inte var mer ambitiös på Strömbacka. Jag måste dock hitta på någon backup-kurs att söka OM jag inte skulle komma in på varken stats eller FEK:en.

Nu undrar du kanske kära läsare, varför jag i hela fridens namn ska börja läsa ekonomi nu?! Jo, det är nämligen så att sen jag kom hit till Uppsala och började studera vid Institutionen för Informatik och Media på Ekonomikum så har jag fått lära mig att vill man bli något här i livet, vill man ha ett bra jobb, vill man nå framgång - så ska man läsa EKONOMI! Jag tycker det låter vettigt, med tanke på att hela vårt samhälle är konstruerat utifrån ett ekonomiskt system vars mekanismer jag gärna vill förstå. Om det nu blir FEK så får jag bl.a. läsa om marknadsföring och organisation, något som är precis lika användbart inom tredje sektorn (förenings- och organisationslivet) som inom näringslivet. Nu återstår det bara att se om/vad jag kommer in på till hösten. Lutar åt att jag söker in på Södertörn som sistahandsval. Men jag ogillar Stockholmsstressen och att pendla känns inte lockande.

Oavsett hur galet kul eller trist händelselös denna fredagskväll blir ute i Uppsalas fantastiska nationsliv, så har jag en lugn och skön känsla i kroppen ikväll. Jag har landat efter veckans jakt och oavsett om det slutar med efterfest till klockan sex eller hemgång redan halvelva så har jag gjort vad jag lovade mig själv i veckan.

Att komma hem

2011-04-03T14:00:00.000+02:00

Det var skönt att komma hem, trots att det ser ut som ett bombnedslag. Min ros har vissnat under helgen. Nu har jag ätit ugnsgratinerade paprikor med banan och planerar att slänga mig i soffan tillsammans med en bok och kanske en kopp kaffe. Sen ska jag gå ut i Aprildiset och lyssna på Lasse och Melissa.

Helgen i Sthlm levererade som väntat god mat, högljudda skratt, en utgång på Debaser och alldeles för mycket vin! Tiden galopperar verkligen fram. Jag har inte träffat Sara sen i somras, men det kändes som igår. Det som hänt sen sist jag var där är att hon fått sällskap av en man i sin lilla etta. Jag är glad för deras skull. Deras kärlekshistoria är en urban legend come true. Så hej, det finns hopp! Här tror vi på kärleken, right?

När hon berättade att han skulle flytta in löd vårt samtal ungefär såhär:

Sara: Bara så du vet så ska Chrille flytta in hos mig.

Jag: Jaha, asså ni är inte ihop va? Ni ska bara bo ihop eller? Som jag och Ingemar, kombos?

Sara: Nej, vi är tillsammans. Vi har varit det i typ 7-8 månader.

Jag: Va?

Sara: Ja, vi är ihop.

Jag: Christoffer Lindberg? Är ni ihop? Ska ni flytta ihop?

Sara: JAA

Det tog ett tag innan jag fattade. Men bara så ni vet, de är ihop!!!

Att vara snål

2011-04-01T17:28:00.000+02:00

När jag var liten sa alltid min syster Sandra att jag var snål. Om godis oftast. Men det blev liksom en allmänt vedertagen uppfattning kändes det som. Frida är snål. Jag gillade aldrig det! På senare tid har jag hakat upp mig på det där, och mer och mer vänt mig emot de fakto att jag skulle vara snål. Således är jag snarare överdrivet generös. I 8:an gick jag med i SSU och fick lära mig tre ord; frihet, jämlikhet och solidaritet. Det är SSU:s ledord. Men fostrad av arbetarrörelsen som jag är, är det inte bara SSU:s ledord, utan också mina. Solidaritet. Det betyder att dela. Ordet "dela" har blivit lite av ett trendord, vilket kan te sig paradoxalt i högervindarnas Europa. Men ordet "share" florerar ständigt i termer av "share your playlists, music, pictures" etc. Det är trendigt att dela. Jag tror det handlar om samma gamla solidaritet som vi alltid pratat om, fortfarande idag. IKT-samhällets version av solidaritet (kultur ska vara fritt). Men om det nu är gammalmodigt att prata om solidaritet så pratar jag gärna om att dela. Det låter vackert. Idag var jag däremot snål. I typ en kvart. När jag insåg mitt kapitala misstag fick jag en massiv ångestattack och kände mig fullständigt genomrutten och bad om förlåt. Det kan bli så när man inte har så mycket som man är van vid. Men idag lovade jag, återigen mig själv att så länge jag HAR kommer jag alltid att dela med mig. PS. Det var meningen att det skulle vara styckesindelningar, men blogger visste inte vad radbrytning var idag.

Att ses över en fika

2011-03-30T14:55:00.000+02:00

Ordet "fika" finns bara här i Sverige och varje gång jag hör det lilla ordet flikas in i en engelsktalande persons vokabulär ler jag inombords och undrar om det inte finns någon översättning i alla fall. Men det är nåt visst med att fika. Det gjorde jag och Anton idag.

Från början var Anton en av min syster Sandras bästa vänner. Jag var ett jobbigt småsyskon som ville vara med, men aldrig fick. När jag gick i 8:an hade Anton tagit sig an projektet att prova alla kaffe- och lattesorter på Kejkplejs, där han också hade vernissage för sin konstutställning av smälta CD-skivor. Han hade dessutom lovat mamma att hålla koll på mig och Ida. Vi satt inne på toan och drack Mixed Malt. Idag tror jag att jag har lyckats tvätta bort stämpeln som både jobbigt småsyskon och full fjortis och faktiskt kvalificerar in under kategorin "vänner" till Anton.

Idag sågs vi över en fika och vårt möte blev alldeles för kort. När två egocentriska men omtänksamma pratkvarnar möts blir samtalet flyktigt. Fokus flyttas snabbt och poänger tappas bort. Inom loppet av några minuter hann vi från Wasaloppet till Håkan Juholt, från funderingar på att byta bil till vad man egentligen ska göra av livet. Och hur man mår, hur man har det och vad man drömmer om. Det är trevligt att träffa folk från förr, som känner en fast man inte säger allt. Som säger det man behöver höra, fast det inte är det man vill höra. Och som får en att le, det är värt.

Grus

2011-03-30T06:31:00.000+02:00

Undrade hur tidigt man fick kliva upp. Klockan fem gav jag upp och kokade kaffe. Nu när det våras har jag fått klart för mig att vårtecken för många har med grus att göra. Att det smälter fram, dammar, sopas bort, hamnar i gympaskorna (som man rotat fram i garderoben) o.s.v. För mig är islossningen hemma i norr ett vårtecken. Och när man ställer om klockan till sommartid. Men det är också att dumdristigt envisas med att använda vårjackan och frysa. Och att må lite dåligt.

För när våren kommer måste man vara glad - det är ju vår! Men jag tror att många fungerar lite så, att när man känner press på sig så går det inte riktigt. Så är det för mig. Jag känner press att fixa sommarjobb, planera höstens kurser, planera semestern, prestera i skolan, träna och samtidigt lägga tid på ett meningsfullt fritidsintresse. Just det där med fritidsintresse, vad är det att ha ångest över liksom? Men jag känner mig identitetslös när jag inte har något fritidsintresse att presentera mig med. Att förklara min identitet med. Förr var det allt från ridning och hästar till boxning till SSU till närradio. Nu är det inte riktigt nånting.

Nej, det största vårtecknet av dem alla är nog ändå mina ständigt återkommande vår-ångestattacker. "Nu återvänder livet! Ingen vila och ingen ro. Vad ska du göra för flashigt av ditt liv!?" En klok person publicerade det här citatet på sin blogg för ett par år sen:

"Tappa för allt inte lusten att gå! Jag går varje dag i riktning mot det dagliga välbefinnandet, och går bort från alla sjukdomar. Jag har gått mig till mina bästa tankar, och jag känner inte en tanke så tung att man inte kan gå ifrån den. Genom att sitta stilla, och ju mer man sitter stilla, desto närmare kommer olusten. När man således fortsätter att gå så försvinner den säkert."

Det fastnade.

Det ordnar sig.

2011-03-28T21:52:00.000+02:00

Det gör det alltid! Jämt, jämt, jämt. Unnade mig:

att ligga i sängen resten av dagen, efter att ha hämtat ut min nya mobil som jag lekt med sen dess!
en blomma, som nu pryder mitt skrivbord. Den gör sig bra till de tröstlösa miljonprogrammens tegellängor. Den ser ut som en strimma hopp.
en dusch.

Sen så har jag bestämt mig för att uppdatera min kalender imorgon. Bara för att jag inte är ombudsman längre betyder inte det att jag inte behöver hålla koll på mitt liv. Det här studentlivet har drivit mig till dekadens, dags att styra upp situationen. Och imorgon ska jag gå till skolan och lyssna på MUSIK! Gud, vad jag har saknat ljuva toner och vinden i ryggen.

Benen på ryggen

2011-03-28T14:28:00.001+02:00

Alltså ååh. Jävla liv idag. Jag mår dåligt. Jag vet ingenting och känner mig frustrerad för att det inte heller känns som att jag kan göra något för att få mig att må bättre. Försöker typ. Målar naglarna och köper nya örhängen, t.o.m. en ny mobil. Men den gnagande känslan, tvivlet försvinner inte. Veckorna rusar förbi och nu är det snart bara två veckor kvar innan jag måste söka utbildning för hösten. Är ganska säker på att jag ska söka in här i Uppsala igen. Hemma på musikhögskolan finns det ett program jag vill läsa, men jag har bott i Norrbotten 21 av mitt snaaart 23-åriga liv och sex av de åren var jag fullkomligt klar över att jag-skulle-flytta-därifrån. Gjorde det, flyttade hem igen. Jag orkar inte hålla på joja. Nu är jag här. Jag borde stanna. Lyssnar på Afasi & Filthy och tänker på sånt som varit.

Har sprungit landet runt, andfådd på dansgolv men jag lovar jag hade kul
Det kommer mera för att vi lever fredag hela månan, hela månan
Inget undantag på vårat schema lovar
Jag menar att det du får med den är det du såg
[…]
Jag lägger benen på ryggen men du ser bara ryggen
För mina ben slår som trumpinnar mot gatstenen i flykten flyger mot planeten i rymden
Med benen på ryggen och skägget i pannan och andan i halsen
Jag tänker inte stanna jag blänger förbannande
[…]
För jag har sprungit sen barnsben och jag tänker inte stanna än på ett tag
Har lite mer spring i benen så jag
Lägger benen på ryggen

Till helgen ska jag då till Stockholm och hälsa på Sara, som fyller år. Jag ska försöka hitta på nån riktigt grym present till henne! Hon kommer nog pyssla om mig, laga mat, stryka mig i håret, lyssna och säga att allt löser sig.

Känner mig djup.

2011-03-24T23:10:00.000+01:00

Och glad. Helt plötsligt bubblar det bara i mig och jag vill bara skratta. Hittar på nåt att skratta åt och känner pirret i magen när jag tänker på islossningen. Och att jag köpt en ny mobil! Men den kommer först imorn. Då ska jag ladda ner en massa appar och leka med den minst hela veckan. Play, play, play!

Imorgon kommer Hanna hit. Då ska vi sova skavfötters och fnittra hela natten lång. Sen ska vi dricka vin och dansa tills det blir söndag.

Hemlängtansil

2011-03-22T08:23:00.000+01:00

Det är inte särskilt ofta, men ibland kommer det. Ett il av hemlängtan. Det gjorde det när jag såg den här bilden. Rutig duk, ljuslyktor från IKEA, varma samtal om mångfald. Ååh, vad jag saknar Er mina Sossar! Och Krokodil.

Moulin Rouge

2011-03-21T22:12:00.000+01:00

Åh, jag är så löjligt förtjust i denna film. Jag har sett den oräkneligt många gånger och den är lika underbar varje gång. Jag älskar musiken, allt från Nirvana till Madonna, från Elton John till Freddie Mercury och att de faktiskt sjunger till varandra när de pratar. Glamouren, glittret, showen, flärden. Allt är en förtrollande vacker fasad, som döljer en alltför smutsig nöjesindustri.

Och kärleken i filmen är olycklig, precis som i verkliga livet. Den är uppslukande intensiv bara för att få ett abrupt och förkrossande slut. Jag spenderar gärna kvällen i förra sekelskiftets festliga Paris, fullt av sinnesförändrande substanser, vackra prostituerade och försupna bohemer.

Tror jag har hittat på ett nytt favoritrecept.

2011-03-20T20:54:00.000+01:00

Ibland måste jag ha nåt som bränner helt enkelt. Idag är en sån dag.

½ hönsbuljongtärning

1 tsk sambal oelek

1 tsk röd currypasta

2 tsk delikatesskryddad tomatpuré

hett vatten och en tekopp

Blanda. Feel the satisfaction.

Detektivbyrån

2011-03-20T17:11:00.000+01:00

Funkar bra att lyssna på när man pluggar. Ett lyckorus sköljer över mig när tonerna når mina öron, det pirrar och känns som om blodet bubblar när det pumpas runt i ådrorna. Musiken är magisk. Bakom raderna om konvergens, normativa teorier och fragmentarisering dansar jag runt i sagoskog med jättesvampar, på tivoli med tekoppar och stora slickepinnar och på små kullerstensgator med gatumusikanter och caféer som serverar creme brulee.

Saturday nite parteey

2011-03-20T13:55:00.000+01:00

Vinet flödade. Jag hade haft en riktigt dålig dag och som vanligt är det jättedumt att försöka supa bort sina bekymmer. Så idag har jag mått som jag förtjänat! Tog en liten joggingrunda och tänkte att "nu jävlar kolar jag". Men det gjorde jag inte. Och nu är det verkligen på tiden att jag slår upp böckerna för idag!

Suck. Vilken jävla sjuk dag.

2011-03-19T00:09:00.000+01:00

Den kan sammanfattas med tre användbara ordspråk:

I de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna
Man kan inte både äta kakan och ha den kvar
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket

Sheer up! It's friday

2011-03-18T09:06:00.000+01:00

Den här låten gör mig glad som inga andra låtar. Passar fint denna gråmulna fredag som helt och hållet ska vigas åt plugg. Känns lite tungt. Men hej, det finns ljuspunkter:

Det blir tacos till frukost, lunch och middag
Dricka ett glas vin ikväll
Köpa nån exotisk frukt att avnjuta tillsammans med fabulous 'Keso Mellanmål'.

Oh... musik, mat och dryck det är balsam för själen det. Bara lite kärlek som saknas då.

När man trivs

2011-03-18T00:17:00.001+01:00

Jag tar en paus. Helt plötsligt är jag totalt oförmögen att ta in något av det jag läser överhuvudtaget. Jag läser samma mening om och om igen, testar att läsa den högt, men förstår ändå inte. Termometern utanför fönstret visar ett par minusgrader och himlen utanför är stjärnklar, jag tar en promenad. Funderar på att ringa någon, men känner vid närmare eftertanke att mitt huvud är så tomt att jag antagligen inte kommer på något att säga, till någon.

Den kyliga kvällsluften slår emot mig när jag öppnar porten och benen går fort som av sig själva. Jag går min vanliga kvällsrunda. Upp mot Eriksberg och Västertorg, på ett ställe luktar det avlopp, på ett annat står en massa bilar parkerade efter gatan. Jag känner igen mig och för första gången sen jag kom hit så infinner sig känslan av att vara hemma. Det hemmavanda, det bekanta, känslan av att det här är min stad och jag tycker om den. Jag vet små ställen här, jag bor här och jag trivs.

Det är nåt speciellt med den känslan, jag har väntat på den. I början tvivlade jag på om jag alls skulle känna så för Uppsala. Det var likadant i Västerås och sen i Luleå, som om man måste lära känna, värdera, förkasta och sen ge en chans till. I början jämför man, som med gamla pojkvänner. Men till sist ser man bara de egenheter som karaktäriserar just den här stan och man lär sig att uppskatta just dem också. Det kanske är just vid såna tillfällen, då man tar sig tid att vara ensam med omgivningen, som man också tar den till sig. Utan telefon, musik, dokumentär eller en massa tankar som maler. Då det bara är vi, jag och Uppsala.

Vad är en dag utan en kalldusch?

2011-03-17T18:30:00.000+01:00

I fredags såg jag över min ekonomi. Räknade ut att jag hade 200 spänn kvar/dag fram till studiemedlet kommer nästa gång. Ja ba "tjoohoo!", gick på Weekday och köpte jeans. Kände att "jag kan bara inte ha såhär mycket pengar kvar!". Så jeans fick det bli.

Idag fick jag SMS från Apoteket att min medicin var klar och att jag kunde komma och hämta ut den. So I did. 608 jävla spänn! Och den räcker en månad. Och omfattas inte av högkostnadsskyddet. Dessutom måste jag gå på läkarkontroll en gång i månaden för 230 spänn (för att det är en specialmottagning eller nåt)! Så det blir 838 kr/mån i fortsättningen nu då. Härligt.

Här är jeansen i alla fall.

På begäran: stället där jag bor!

2011-03-16T11:33:00.000+01:00

Uppsala kallas det. Här är några bilder.

08.04

2011-03-16T08:27:00.000+01:00

08.04 visade klockan och jag tänkte "shit, vad länge jag sovit nu"!

Hela fyra minuter för länge. Jag har en stört regelbunden dygnsrytm och om den rubbas så blir jag superdupertrött! Exempelvis förra veckan, på Internationella Kvinnodagen då jag var på feministisk sittning åkte jag hem redan 22.30 och dagen därpå var jag ändå helt förstörd. Det jag behöver är att vara hemma och ta det lugnt hela kvällen, under veckorna. På helgen är det OK att ta ut svängarna lite mer. Oftast sover jag ca 00.00-07.00. Det kan variera +/- en timme.

Tycker det är skönt att vara morgonpigg, nackdelen är bara att vara kvällspigg också. Oavsett vilken tid jag somnat så vaknar jag klockan åtta. Nu blir det grötfrukost, en kanna kaffe och morgon-TV.

PS. Hör på nyheterna att en trähusleverantör i Skellefteå fått in stororder från Japan. Härligt Västerbotten! Hej globalisering.

Krr krr, give me birdie birdie

2011-03-15T22:34:00.000+01:00

Hoppas ingen blir arg nu för att jag helt sonika snott foton på folks tatueringar. Men foto är kultur och kultur ska vara fritt!

Det var dock inte det, det här inlägget syftade till. Utan min längtan efter att sätta en nål med färg i mitt skinn och tatuera två färgsprakande, flygande fria svalor på nyckelbenen. Men - jag känner mig inte redo. Det är en för vågad placering känns det som innan jag avslutat mina studier. Vem vet vart jag ska jobba i framtiden?!

Å andra sidan tycker jag det är dödligt hett med snygga old school-tatueringar till skira blusar och pennkjolar, så det kanske kan passa sig oavsett vart jag nu ska jobba när jag blir stor?

Min blogg har gått bananas...

2011-03-15T17:29:00.000+01:00

... den bestämmer helt och hållet själv vilket teckensnitt och storlek texten ska publiceras i. Tänkte bara så ni vet. Så skyll inte på mig, skyll på bloggen!

För övrigt så vill jag bara kommentera tre nyhetshändelser som jag tycker bör uppmärksammas i dessa dagar.

1. Japan. Det är fulländat elände allt som händer där just nu. Jordbävning, tsunami, härdsmältor i kärnkraftverk och allt vad det nu är. Jag sänder en tanke till alla dödsoffer och deras efterlevande. Men på tal om kärnkraft - vad var det vi sa?

2. Libyen. Hamnar i skuggan av Japan-katastrofen trots att det som händer där just nu är historieskrivning på hög nivå. Dessvärre ser det mörkare ut för aktivisterna just nu. Gaddafi-regimen har lagt i högväxeln och slår ned befolkningen från väst till öst. Kom igen Libyen! Störta diktaturen.

3. Danmark. Sist jag hörde på nyheterna hade tre unga män med utländsk etnisk härkomst skjutits till döds av okänd gärningsman. Vidriga rasister och äckliga Dansk Folkeparti. Inga rasister på våra gator! Och inte i våra parlament heller för den delen.

Tentaplugget har officiellt startat.

2011-03-15T17:07:00.001+01:00

Puuh, äntligen är denna dag på Ekonomikum över! Förvisso var det en väldigt trevlig seminariedag, med muntlig redovisning, Powerpointpresentation, opponering etc. Det kändes som att vi fick lön för all möda vi lagt ner på vårt lilla projektarbete. Men projektarbetet har stressat mig p.g.a. att arbetet med det har gjort att jag inte kunnat koncentrera mig på att plugga inför tentan. Men nu jäklar är det över och det enda jag ska fokusera på den kommande veckan (bortsett från lördag kväll, då ska jag fokusera på Bagen i Boxen) är T-E-N-T-A-N.

PS. Det är vååår! Jag blir glad och får pirr i magen. Och jag har prickig kjol, äter äpple och röker Pall Mall. Wiie!

Bara jag

2011-03-11T00:10:00.001+01:00

Hittade den här texten på datorn, som jag skrev för några månader sen. Tyckte det var dags att publicera den nu.

Kärlek är ett förunderligt fenomen. Hela livet är som en jakt på den. Sen i efterhand kanske man inser att själva jakten var det man ville uppnå. Det har i alla fall jag gjort, varje gång. De långa nätterna av analyser och asgarv, skavfötters med en tjejkompis. Ett paket cigg och några koppar kaffe under fläkten och en lång lista av frågetecken att räta ut på söndagskvällen. Veckan blir en spännande transportsträcka till helgen, då man kanske ses ute. Spelet. Gå på tjejmiddag. Börja gymma, kolla på serier och äta kladdkaka. Dra ut till nån stuga med ett grabbgäng. Livet leker, man vet att det här bara är en period. Det här är bara vägen till det liv man egentligen ska leva. Men sen när man sitter där i den antracitgrå soffan från Europamöbler, med OLW:s obligatoriska fredagsmys-skål, lap-topen i knäet och Idol-Erik på TV, då är den inte så sensationell längre, kärleken. Den är rätt tråkig. Dags att bryta upp.

Hemma hos föräldrarna igen. Flickrummet ser lite annorlunda ut, men mamma har gjort det mysigt. Den dreglande katten är fortfarande kvar. Allt är som vanligt. De här nätterna var inte så dåliga heller, de då jag låg hemma och drömde om allt jag skulle göra när jag blev stor. Flytta till Stockholm, resa till Indien och Latinamerika. Nu ligger jag här igen och hela världen ligger för mina fötter. Jag säljer bilen, hyr ut lägenheten, säger upp mig från jobbet och drar. Jag vill ha kul. Jag vill inte ha nån kärlek, jag vill uppleva saker.

Min tandborste står ensam i sin mugg, min mjölk blir alltid dålig för jag hinner aldrig dricka upp den. Mitt handfat är smutsigt av rester av smink, mina hårbollar ligger kvar i duschen. Det är bara jag. Jag sträcker ut mig i sängen och sover ostört. Ingen som pressar in mig mot väggen eller knuffar ut mig på kanten. Ingen som kollar på film vid läggdags. Ingen som äter upp äggen jag kokat och ingen som smyger in handen innanför mitt täcke när jag är trött och vill sova. Det är bara jag. Jag njuter av friheten. Det pirrar i kroppen när jag slås av tanken på att jag är fri att göra precis vad jag vill.

Kasam – känslan av att befinna sig i ett sammanhang. Jag finns här i mitt sammanhang.

Sagolikt saftiga...

2010-12-20T23:19:00.000+01:00

...lussekatter och saffransbiscotti. Eller som det heter på svenska, skorpor. Gott blev det i alla fall. Detta är helgens alster. Och min kamera, som jag fortfarande är kär i har fått jobba för att återge de himmelska bakverken.

Idag har varit en förbannat bra dag

2010-12-20T19:24:00.001+01:00

Dagen började med att jag hann med bussen. Som jag betalade med servicechecken som jag fick som plåster på såren efter att ha blivit lämnad av Länstrafiken i Norrbotten förra helgen. Sen på S-gruppsmötet före kommunfullmäktigesammanträdet skulle vi diskutera min motion om cykelpooler. Men det blev inte ens nån diskussion för alla verkade vara överens om att det var ett bra förslag! Jag hoppas det går igenom. Under lunchen pratade jag med Galären, som bekräftade att jag får hyra ut min lägenhet till Jonas när jag sticker till Uppsala. Sen hittade jag en faboulus klänning på H&M:s hemsida, som jag hoppas finns i butiken i Luleå, för jag vill ha den! Både på jul och nyår.

Därefter fanns det kvar förköpsbiljetter till After X-mas på Challenge i Piteå, så jag köpte en. Känns kul att gå ut i Piteå på juldagen, det var ganska länge sen jag gjorde det och på juldagen brukar det krylla av hemvändare som har en massa flashiga anekdoter att berätta om sina äventyr i världen. Det blir en fin avslutning på min Norrbottensvistelse denna gång innan jag drar och pluggar.

Men inte nog med dessa framgångar. När jag trodde att jag hade 45 minuters väntan på en buss framför mig såg jag en buss som det stod Haparanda på. Den var försenad p.g.a. 'snökaoset' så jag kom med den och till min stora glädje förstod inte busschauffören hur man skulle dra pengar från mitt Hollokort, så jag fick åka gratis. Summa summarum; Länstrafiken i Norrbotten kan vara både till förtret och glädje!

Varför ska det vara dyrare att välja rätt?

2010-12-16T14:02:00.000+01:00

Igår hade jag en väldigt trevlig diskussion med några vänner. Som vanligt när man sitter och pratar om allt och ingenting går det mesta att koppla till politik. Igår blev den stora frågan, varför ska det vara dyrare att välja rätt?

Jag är skeptisk till företag som tar socialt ansvar och till välgörenhetsorganisationer. Som Jonas uttryckte det kort och koncist "istället för att betala skatt." Jag tycker inte att det är något fel i att skänka pengar, gamla grejer eller köpa produkter från företag som tar socialt eller ekologiskt ansvar. MEN DET faktumet får inte får bli ett alibi för det allmänna att sluta ta ansvar. Vilket det i allt större utsträckning blir. Inte okej.

I grunden finns det ingen motsättning mellan välgörenhet och generella välfärdssystem, men i den kapitalistiskt styrda värld vi lever i flyttar makthavare allt mer fokus från att försöka utjämna skillnader, då man ser att det finns andra som gör det. Men det innebär också problem.

1. Företag som tar socialt eller ekologiskt ansvar gör inte det för att de bryr sig. De gör det för att de vet att konsumenten bryr sig. Alltså för att få sälja mer och tjäna mer pengar.

2. De extra kronorna som det i det närmaste alltid kostar att välja rätt går inte till högre produktionskostnader, de går ner i aktieägarnas stora fickor.

3. Sociala företags existens bygger på att det fortsätter finnas skillnader. Alltså att gruppers behov fortsätter att stå mot andra gruppers behov.

Så länge vi ställer upp på detta och fortsätter att "välja rätt" utan att göra något åt det sjuka systemet kommer det inte att förändras. Välgörenhet är inte det enda sättet att göra gott. Vi ÄR solidariska och vill hjälpa till. Men alla solidaritetshandlingar vi gör tillsammans, är fortfarande en fis i rymden i jämförelse med t.ex. det bistånd vi skulle kunna ge till utvecklingsländer, som regeringen typ har halverat.

Det bistånd som går ut till ekonomiskt svaga stater har en utredning bakom sig och går till att hjälpa dessa länder att bygga upp sin egen ekonomi, vilket är HÅLLBART.

That’s my Mona

2010-12-06T21:51:00.001+01:00

Såg Sahlins tal till förtroenderådet idag på SVT Play. Måste erkänna att jag för första gången när jag lyssnade på henne kände att hon är Min partiledare. Att hon bär de tankar och värden som jag bär och att hon förstår vad vårt land behöver. Nu när hon visade en helt annan sida än vad hon gjorde under valrörelsen insåg jag att hon inte var trovärdig under valrörelsen, för hon trodde inte själv på sina ord. Jag trodde nog inte heller på dem, men nu gjorde jag det. Jag har inte fått grepp om varken konflikt eller kris i Socialdemokraterna fören nu. Och jag förstår hur förbannad Mona Sahlin måste vara! Socialdemokraterna gav inte henne mandat från första början att leda partiet. Tillsättandet av Mona Sahlin som ordförande var inget annat än ett spel för galleriet. Jag var glad när jag såg henne tillträda, bekymrad när jag såg de vacklande opinionssiffrorna och tvivelsam när jag hörde Mona Sahlin tala och debattera. Jag sa det inte då och insåg det inte heller då. Men idag när jag hörde henne tala ur sitt hjärta och såg hennes ögon glöda. När hon sa allt som hon inte fått säga tidigare, då gick det upp ett ljus för mig. Jag var positiv till samarbetet med vänsterpartiet, men svenska folket är inte redo för en så "radikal" politik. Precis som Mona sa, så måste vi formulera vår politik utifrån de förutsättningar som råder idag. Jobbskatteavdragen är gjorda, som Tomas Östros brukar säga; det är spilld mjölk och det går inte på något sätt att chockhöja tillbaka jobbskatten till ursprunglig nivå.

Vi måste ha
en politik som tilltalar breda väljargrupper och faktum är att idag har det LO-kollektivet bra. De har det så bra så att inom vissa förbund ser 70 % ingen anledning till att ens vara med i facket. "Det ska löna sig att jobba" är ett citat som Fredrik Reinfeldt tagit patent på och därmed förknippas med Moderaterna. I själva verket är det precis som "välfärdens kärna" en kopia på vår retorik. Vi har någonstans trott att vi måste säga emot Alliansen, oavsett vad de säger. Men när de började säga samma saker som vi alltid sagt fick vi problem. Äntligen återerövrade Mona Sahlin orden och gjorde dem till sina. Jag kände hopp och framtidstro när jag lyssnade på henne idag, för första gången på väldigt, väldigt länge.

Självklart ska det löna sig att jobba! Hela vår välfärdsstat bygger på att människor arbetar. Och anledningen till varför vi vill hålla en hög nivå på ersättningen i A-kassan har ingenting att göra med att man ska kunna leva på ersättningen. Det handlar om att vi vill bibehålla höga lönenivåer och främja löneutvecklingen. Och då håller jag med Sahlin om att ett höjt tak, en högre ersättning och en successiv nedtrappning är rimligt.

Samhället har förändrats. Vi lever i en individualiserad, globaliserad, klimatpåverkad och krigshärjad värld. Folk har inte längre samma solidaritetskänsla för sina medmänniskor på nära håll, folk är medvetna om klimat- och miljöproblem och folk längtar efter en rättvis värld. Den unga generationen är kollektivistisk och egoistisk på en och samma gång. Man vill ha en mer rättvis värld, men man vill samtidigt att folk i ens omgivning ska anstränga sig precis som man själv gör. När vi ser en ledare som talar om solidaritet med syd, som talar om lösningar på miljöproblem och som talar om att föra Sverige framåt som en kunskapsnation, som knyter kontakter med övriga världen, som sätter Sverige på kartan. Då tror jag att Socialdemokraterna vinner tillbaka svenskarnas förtroende.

Funderar över livets stora frågor

2010-11-22T00:29:00.000+01:00

Det var längesen jag kände mig såhär vilsen. Ju mer erfarenhet man får i livet desto svårare är det att avgöra vad som är värt nåt och inte. Jag ser på andra, som verkar befinna sig på ställen där jag också varit, i livet alltså. Ikväll har jag och Fredde pratat i två och en halv timme och jag insåg att det var en jävla klok kille jag hade. Jag har aldrig förstått mig på folk som lämnar saker för att de tror att det är lika bra, jag har alltid stannat kvar och kämpat. Men nu är jag själv den som lämnar. Det är svårt, jag väljer något som jag inte känner till. Det betyder att jag tror att det är bättre. En del som inte vågar väljer att stanna kvar, men de vågar ju det. Det vågar inte jag.

Nu börjar det här bli så snurrigt så att man knappt förstår. Men i mitt huvud snurrar så mycket, så jag måste sätta det på pränt.

Sen så har jag kommit på mig själv de senaste veckorna med att döma andra så hårt. En annan klok vän till mig sa en gång "om du ser hur hårt jag dömer andra, tänk då hur hårt jag dömer mig själv." Och det stämmer faktiskt. Jag dömer mig själv hårdast av alla. En annan sann klyscha jag tagit till mig är "du kan inte älska någon annan innan du älskar dig själv." Så enkelt är det.

Så en blandning av mod och rädsla är min drivkraft här i livet. Mod för att jag vågar gå vidare, rädsla för att jag inte vågar stanna. Och jag ska sluta döma de som inte fungerar som mig. Alla har vi olika mål med livet och tur är det väl det. Det någon kallar för att "nöja sig" kanske är någon annans dröm. Men jag tvivlar, jag är proppfull av tvivel. Lars Winnerbäck har som vanligt satt ord på känslorna:

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet  Du lever för stunden, precis som jag  Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar  men lyckan i grunden, precis som jag  Vi är som personifierade Nittiotal  i ett virrvarr av chanser och val  Ont om rutiner, gott om dåliga vanor,  gott om kitchiga planer  Jag lever för kicken, precis som du  Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen  Jag har frihet i blicken, precis som du  Här står livet i farstun, så nära inpå  men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör  Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör  och jag ser hur du tänker på nåt hur du längtar dig bort  som en fågel i bur  En obehaglig distans en konstig känsla nånstans  Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår  är den tomhet som kvarstår  när du somnar om natten, precis som jag  utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset  Du lever för skratten, precis som jag

Världen är upp och ner…

2010-11-15T00:15:00.001+01:00

Världshaven blir varmare och frigör mer koldioxid, polarisarna smälter och isbjörnar och valrossar dör. Havsnivån stiger och människor tvingas fly. Vi vet att vi är beroende av olja och att oljan så småningom kommer att ta slut, men innan den tar slut kommer den bli för dyr för att vi ska ha råd att använda den. Om vi nu under denna livstid har tänkt sluta använda den borde vi använda det sista till att konstruera och bygga smarta och hållbara lösningar, men det har vi tydligen inte råd med. Så istället bygger vi nya vägar av olja, nya kol- och kärnkraftverk och fortsätter att köra omkring i våra tunga gamla bilar, en person i varje bil.

Vi säger att vi vill ha fred, ändå försörjer vi oss på vapenexport. Vi säger att vi borde sluta konsumera, ändå vill vi främja handeln. Vi säger att vi borde sluta flyga, ändå bygger vi inga nya järnvägar eller tågvagnar för den delen, samtidigt som vi vill satsa på att utveckla turismen. Vi pratar om hur dumt det är att ta bilen, ändå bygger vi upp fler och fler stora köpcentrum utanför städerna, dit inga bussar går samtidigt som stadskärnornas liv darrar av. Vi säger att vi borde sluta skövla regnskog, ändå äter vi köttet av djur som är uppfödda på sojafoder, som är odlat på marken där regnskogen skövlats. Vi pratar om hur dumt det är att vår mat transporteras så länga sträckor när det i själva verket är resan ensam i bilen till affären som är den största miljöboven, för att vi var för lata för att planera vad vi skulle äta till middag imorgon.

Människor svälter och arbetar ihjäl sig, medan vi slänger rester och funderar på vilken dunjacka, som matchar de nya skorna vi ska köpa.

Är du beredd att ändra din livstil för att dina barnbarn och deras barn ska få ett lika gott liv som du haft?

Sluta köra bil, sälj skiten.
Planera dina resor och inköp.
Släng inte saker. Om du måste slänga något, sortera det.
Ät inte kött. Om du nu måste äta kött, ät vilt jagat nära dig.
Köp inte nytt, köp second-hand.
Ät efter säsong, produkter producerade nära dig.
Åk inte på semester, om du måste åka, åk tåg.

Men skuldbelägg inte dig själv för mycket för att du har ett liv. Använd din tid till något vettigt. Som jag ser det finns det två sätt att påverka; genom att bilda opinion eller engagera sig politiskt. Det hänger ihop. När opinionen sätter press på beslutfattarna är chansen att det händer något större. Men det är fortfarande alldeles för få som faktiskt lägger fram politiska förslag. Så för guds skull ENGAGERA DIG!

Mañana mañana

2010-11-04T23:50:00.000+01:00

Känner att jag bara måste få skriva av mig ett sånt här imorgon-ska-jag-inlägg.

Jag vet inte vart mina dagar och veckor egentligen tar vägen. Jag är alltid upptagen, men känner samtidigt att jag inte hinner göra något. Till slut kom även denna dag till sin ända och imorgon är jag ledig med stort L. Jag ska försöka sova till minst klockan 11. När jag vaknar hoppas jag att det är soligt, då ska jag ta en promenad. Sen ska jag botanisera i kaffe och blommiga tyger, kanske få rå om min lilla mamma lite och sen åka hem och städa. Det är sjukt tråkigt att det alltid blir sånt jag gör när jag är ledig. Men sen på kvällen har jag bokat in tjejmiddag på Challenge, vilket jag ser fram emot väldigt mycket! Hoppas på en lång kväll med en massa surr om livet, smink och värderingar.

Tror hormonerna i min kropp fått ett fnatt. Antar att det beror på stress. Men jag misslyckas alltid med att inte stressa. Igår när jag satt på jobbet och tittade på klockan samtidigt som jag höll på ta ut personuppgifter på folk (vilket är sjukt tidsödande) kände jag adrenalinet pumpa, hjärtat tickar fort och det känns som ett åskoväder i huvudet.

Jag vill så mycket, men det finns så lite tid... Jag är en riktig list-tjej så här kommer en på saker som jag vill:

Att SSU ska driva frågan om en läxfri skola
Engagera mig mer i Öjebyns S-förening
Sy färdigt mitt lapptäcke
Måla klart min Luleåtavla
Skriva mer. Har en hel rad ämnen på lager bl.a. Ett levande län, Unga, engagera er! och Vadå inte insatt?
Vara ännu mer aktiv i kommunpolitiken
Skaffa mig en utbildning
Att SSU ska driva upprättandet av ungdomsfullmäktige och ungdomsstyrelse i Piteå, som förfogar över PåPP-pengarna och samtidigt fungerar som demokratiskola för alla unga i kommunen
Börja träna!
Börja om och rida
Sticka något vettigt, inte bara en halsduk
Gå en kurs i något kreativt, typ konst eller design av något slag

Tror det får räcka så. Känns alltid bättre när man fått det på print.

Nu får det vara nog av ledighet!

2010-09-28T12:12:00.000+02:00

När jag började löpträna var jag alldeles till mig över hur gott jag sov. Nu har jag varit ledig i liite drygt en vecka och fortsatt springa som vanligt, men de senaste nätterna har jag sovit riktigt, riktigt dåligt. Eller rättare sagt inte sovit alls, fören på morgonen. Vänt på dygnet, blivit passiv. Jag lider med alla de sjukskriva och arbetslösa, som inte vill något hellre än ha ett jobb att gå till. Som Fredde till exempel, som längtar efter att jobba men har en trasig hand.

Det är under vardagen vi mår som bäst. Att inte ha en vardag kan således göra vem som helst tokig! Det håller jag på bli nu, men imorgon går flyget norrut och jag återgår till min vardagslunk med skolbesök, konferenser, medlemskvällar och uppstartsmöten. Då får jag göra av med lite av all min energi och förhoppningsvis också somna när dagen lider mot sitt slut.

"När vardagslumpen lagt sig över torgen, då kan man andas igen"

Vintage makes your money and planet last longer

2010-09-28T00:09:00.001+02:00

Den senaste veckan har jag ägnat åt att koppla av. Ett av mina absoluta favoritgöra är då att strosa omkring på loppisar och second-handbutiker.

Dessa varma och sköna kängor hittade jag på Myrorna i Västerås. Till rätt outfit är de riktigt fina, men framför allt är de snälla mot fötterna i vinterkyla.

På Stadsmissionens butik på Skånegatan i Stockholm fann jag den underbara lusekoftan. Jag älskar den! Har sökt efter något liknande länge, men inte hittat något jag gillat. Den sticks lite, men värmer så skönt så det kan det vara värt. Fredde fyndade också en snygg, retro vindjacka. Stadsmissionens butiker är för övrigt väldigt välsorterade och har mycket bra priser i förhållande till många andra second hand-butiker i Stockholm.

Pancake! I'm in heaven.

2010-09-27T19:21:00.001+02:00

Dagens middag var episk, så jag måste dela med mig av den. Ett tips är dock att göra som jag och inleda dagen med en 5 km löprunda, annars kan denna kaloribomb ge oanade konsekvenser.

Vi åt upp varenda smula!

Receptet
4 ägg
4 dl mjölk

2 dl vetemjöl

1 dl grahamsmjöl (för samvetets skull)

1 msk smör

1 pkt tärnad bacon (150 g.)

Sätt ugnen på 225 C. Klicka ut smöret och sprid ut bacon i en ugnssäker form (ca 23*30 cm) och sätt in i ugnen ca 5-10 min. Blanda ägg och mjölk, vispa. Tillsätt mjölet i etapper och vispa ordentligt. Salt behövs inget eftersom bacon och smör är så salt. Smeten känns lös, men det ska den vara. Grädda i mitten av ugnen ca 30 min.

Serveringstips: Ät med en massa schmööör och en massa socker, yumm!

I'm hooked on PoP ArT

2010-09-27T10:41:00.000+02:00

Popart-inpirerade bilder på mig, Fredde och en liten fralla vid namn Bandit, som vi träffade på i Punkt. Jag avgudar min nya kamera. Den kommer dock långt ifrån till sin rätt på dessa bilder, som jag har redigerat i Googles egna fotoprogram Picasa 3. Hur som helst älskar jag färgexplosion och hög kontrast. Blir nog att framkalla och rama in!

Dags för regeringsskifte

2010-09-04T23:47:00.000+02:00

Torsdag morgon i början av september. Vi packar in oss i minibussen med lådor fulla med kampanjmaterial, roll-ups och fjällrävenjackor. Vi ska till Kalix, Kiruna och Gällivare. Resan är lång och vägen är på många ställen dålig, det är kallt. Vårt län är stort och vackert. På vissa sträckor är kampanjbussen omgiven av vatten på bägge sidor, kantat av höstgula björkar och yviga granar. "Fy fan vad vackert det här jävla länet är" utbrister vi med jämna mellanrum. Vårt språk är ovårdat och jargongen hård, men kärleksfull. Vi bryr oss om varandra, vårt samhälle och vårt älskade län. Regeringen ska bort, det ska vi se till. Vi pratar och pratar och pratar. Vi börjar prata om saker vi vet. Vi vet att vi kommer att investera i 100 000 nya utbildningsplatser. Det blir fler högskoleplatser, fler komvuxplatser, lärlingsutbildningar och traineeplatser inom vården. Sen fortsätter vi om det kommunala skatteutjämningssystemet och det statliga investeringsstödet. Sen improviserar vi lite och kommer in på glesbygdsavdrag och skrotningspremier. Sossarna kommer aldrig svika Norrbotten. Och Norrbotten får aldrig svika sossarna.

Vi stannar i Kalix hela dagen. Vi besöker skolklasser och berättar, vi ringer förstagångsväljare och delar ut valmaterial. Vi vill berätta allt. Ibland blir vi så ivriga att vi försöker överrösta varandra. På kvällen åker vi vidare mot Kiruna. Förtroliga samtal i bilen. Vi ska ha ett sent telefonmöte för att stämma av och peppa varandra, det är slitsamt att ligga ute på vägarna. Men målet är att byta regering och nu är det bara 17 dagar kvar. 17 dagar jämfört med fyra år till av utförsäkringar, utförsäljningar och skattesänkningar som drabbar välfärden. Fyra år till pallar vi fan inte, men vi orkar 17 dagar. Vi är oroliga för att vi inte kan göra mer. Det känns rätt så bra här uppe, i röda Norrbotten. Men opinionsmätningarna på TV är oroväckande. Vi tror inte på dem, men de skrämmer. I andra delar av landet har man stora problem med Sverigedemokrater och folk som tjänat på regeringens politik och som p.g.a. de växande klyftorna är rädda om det de har.

Jag och Linnea är trötta, men uppe i varv och glada under mötet. Vi kör fort och skämtar om våra fjällrävenjackor och viltolyckor. Det blir rundgång när vi sitter uppkopplade på samma linje, så vi måste stanna för att Linnea ska hoppa in i bagageutrymmet under mötet. En älg är på väg ut på vägen farligt nära minibussen när vi susar vidare mot basindustrins nordligaste hemvist, Kiruna. Jag skriker rakt ut och Linnea gastar att vi måste stanna. "Inga andra ombudsmän har det fan såhär" stönar hon när hon klättrar ut ur bagageutrymmet. Det slutar med att hon får sitta i sin fjällrävenjacka utanför kampanjbussen, i diket med slutspurtsplaneringen utlagd på gruset resten av mötet.

På skolan i Kiruna möter vi Centerpartiets valombudsman, han sliter lika hårt som oss. Fast för att få behålla regeringen. Han är ensam, vi har i alla fall varandra. Vi tar med honom på lunch i ett försök att stilla hans sociala hunger. Vi tycker synd om honom. Han är så ung, jobbar så hårt och är så ensam. Synd att han tror som han gör. Om han trott på frihet, solidaritet och jämlikhet hade han varit en av oss. Men han är social-liberal. Det låter fint. Men i helvete att vi säljer vårt Vattenfall och vi ska tamejfan ha tillbaka våra skattepengar hit till Norrbotten!

Kirunaborna är intresserade av politik, de är rädda om gruvan och jobben. Men upprörs över att kommunpolitikerna inte satsar mer på de som faktiskt bor i Kiruna och inte bara på turismnäringen. Vi fortsätter hela dagen. Affischerar, lappar bilar, ringer folk och delar ut godis och flygblad utanför bion. På kvällen åker vi upp på Luossavaara och njuter av den sagolika utsikten. Kiruna är en tätort på en slätt rakt under himlen och månen. Det är stunder som den här som gör allt värt. Stunder som den här minns vi när vi känner oss vilse på livets brokiga stigar och när vi undrar vart vi egentligen hör hemma. Här i Norrbottens inland finner vi kraft och stärker banden till våra väljare. Vi slutar inte kämpa för dem. Vi pratar om kärnvärdena i den Norrbottniska folksjälen. Vi stannar en stund och säger ingenting. Imorgon fortsätter valrörelsen, nu kammar vi hem valsegern.

Stackars rika

2010-05-17T19:52:00.000+02:00

På Lidingö vill man inte ha någon tunnelbana. Låt packet stanna kvar i stan. Öborna vill vara ifred, ha sin ö för sig själva. De vill rasta sina hundar, gå med sina stavar, kryssa med sina båtar ifred. Ute på Gåshaga strand ligger Sveriges dyraste bostadsrätter. Utsikten över vattnet och småbåtshamn är ljuv. På kajen finns det en restaurang, kanske är det Sveriges dyraste restaurang. Kanske är salladen där lite krispigare, tomaterna lite saftigare och parmesanen lite mera smakrik. Vad vet jag, jag har inte råd att äta där. Invid bostadsområdet på Gåshaga ligger Lidingös reningsverk, skitlukten är äkta. Hemma i Piteå luktar det också skit, men där är det åtminstone inte äkta avföring som är orsaken. Det är lut och sönderflisat trä, som så småningom ska bli till papper, som under processens gång avger en oangenäm doft. Piteborna brukar säga att det luktar pengar, det är doften av tillväxt och doften av produktion i ett samhälle som lever på en stor industri. En industri som försörjer en hel stad.

På Lidingö och Gåshaga luktar det inget annat än vanlig skit, borgarskit. Bakom bostadsområdet ligger båtvarvet, ett stökigt område med veckad plåt som det dominerande inslaget. Mellan varvet och de nybyggda bostadsrätterna finns en tom, vildvuxen yta. En grusplan, träd, sly. Lidingöborna har ställt sina bilar där, gjort en parkeringsplats av den tomma ytan bredvid Sveriges dyraste bostadsrätter.

Jag fascineras, förundras och känner ett sting av antipati när jag vandrar genom Gåshaga. Här får de vara ifred, längst ut på ön. En gammal man sitter på sin balkong, där har han det bra. Är det här allt? Undrar jag. Blir det inte bättre än såhär? Vad är det de betalar för? Att slippa oss andra?

Gåshaga strand är en liten isolerad landremsa. Jag kanske hade föreställt mig ett vatten som gnistrade lite mer än vanligt, ett välordnat bostadsområde med prydligt klippta buskar och färgsprakande blomrabatter. Jag vill berätta för Lidingöborna att det ser likadant ut hos oss, att de inte alls har det bättre än oss där på den isolerade landremsan. Att det till och med är trevligare på vårt område inne i stan. Där spelar man musik, grillar ute i solen, går till tvättstugan som man samsas om, parkerar sina cyklar nedanför skylten där det står "ej cykelparkering", ställer skorna ute i trapphuset för att slippa dammsuga så ofta, man har husdjur som rymmer ibland och kanske råkar göra sina behov på något olämpligt ställe. Där är lägenheterna fyllda av liv och bostadsområdet sjuder av lekande barn och äldre i färd med diverse bestyr. Jag tänker "kom till oss stackars rika Lidingöbor. Sitt inte ensamma här och tro att ni har det bäst."

I allmännyttans hyresrätter, i miljonprogrammens lägenheter. Där vi håller koll på varandra, driver varandra till vansinne och förbannar grannens katt som alltid pissar på vår altan. Där vi somnar tryggt till grannens högljudda TV-spel långt in på natten. Där har vi det bra.

Jag älskar politik.

2010-03-23T22:14:00.000+01:00

Det är det bästa jag vet. Trots att jag jobbar med politik hela dagarna, så känns det inte riktigt nog. Jag jobbar egentligen inte med politik. Jag jobbar med verksamhet och administration, vilket är skitkul. Men jag har känt att det saknas något, jag har känt det ett tag nu.

Så nu är det gjort! Äntligen har jag anmält mig till en kurs på universitetet. Bara en liten kurs, på halvfart, 7,5 högskolepoäng. I Statvetenskap A - Internationell politik. Det ska bli så spännande! Jag har funderat på det alldeles för länge, fattar inte varför jag inte tagit tag i det tidigare. Jobbet är krävande. Det är stressigt och utmanande, men det räcker liksom inte. Därför känns det nu, när jag ändå jobbar heltid och inte behöver ta studielån, som ett perfekt tillfälle att läsa lite strökurser!

Jag hoppas att jag kommer in, men ser ingen anledning till varför jag inte skulle göra det, då det fortfarande finns lediga platser kvar. Jag hoppas det blir bra. Att studielitteraturen är hyfsat lätt att förstå, att det är en bra lärare och att jag lyckas prioritera min tid och ta kursen på allvar.

Jag längtar!

Tack.

2010-03-17T21:29:00.000+01:00

Tack för att du värmer min rumpa,
mina armar och mitt huvud.
Du är varm och röd.
På insidan är du alldeles mjuk,
men din utsida är vattentät.
Du och jag har utvecklat en nära relation.
För ett halvår sen köpte jag dig på Tradera.
Jag har inte dåligt samvete för din skull,
för du är begagnad.
Men innan du kom hit till Sverige,
skickade du många fåglar i döden.
Det är inte okej. Men jag älskar dig,
för du är begagnad och värmer mig.
Tack för denna vinter min älskade jacka,
men nu får det fanimej vara nog med snö och kyla!

Varning för tråkig läsning

2010-02-09T22:44:00.000+01:00

Vanligtvis är jag en sån person som ogillar när folk beklagar sig på sina bloggar. Typ skriver om hur dåligt de mår, hur stressade och trötta de är och så vidare. Men just idag förstår jag dem faktiskt. Jag hade en tanke om att om jag skriver ner alla mina stressfaktorer så kanske de stannar här?

Åsa, som nu är min chef gav mig ett gott råd. Hon om någon vet vad stress är, det roliga är att hon betraktar det som fullkomligt normalt att vara sönderstressad, ha sömnproblem och viss ångest. Vardagsmat. Förvisso kan jag förstå henne, men tanke på alla hennes uppdrag, utbildning och ett förflutet som ombudsman. Vem vet, efter min tid som ombudsman kanske jag också tycker att det är vardagsmat? Hennes goda råd löd hur som helst inte som de vanliga "ta hand om dig, gör saker för dig själv osv." Nej, utan hennes råd var "när du börjar känna något skumt i mellangärdet kan det vara dags att ta det lite lugnt, för då kan det vara magsår."

Än så länge har jag inte känt något skumt i mellangärdet. Bara känslan av en ständigt hög adrenalinnivå, snabba hjärtslag och att jag glömmer bort att andas. Kom på mig själv med att nästan hålla på att svimma på Barn- och utbildningsnämndens S-gruppmöte, när jag satt och höll andan!

Det handlar nog om att hitta en balans i tillvaron trots allt. Samtliga av mina eventuella framtidsplaner innefattar deadlines, tidsgränser för när saker ska vara klara. Och egentligen är det ju inte svårare än att göra saker i tid. Gör man det, så behöver man ju inte stressa. Men det är ju så svårt!

Den senaste tiden har det varit mycket, och jag har inte gjort någonting i tid. Vilket resulterar i att jag blir vansinnigt stressad, får sitta uppe hela natten, somnar tidigt på morgonen, sover halva dagen, blir stressad för att jag sovit halva dagen, kommer igång för sent, måste jobba färdigt ändå till sent på kvällen också fortsätter det så.

Just ikväll är mitt största stressmoment min bil som slutade fungera i Älvsbyn, på vägen till Arvidsjaur, där jag befinner mig nu. Och imorgon har jag ett plan att passa i Luleå. Då var det på print, kan jag kanske sova nu? Ska försöka slappna av till ett välförtjänt avsnitt av Sex and the City.

Du är en dum våg

2010-01-02T23:38:00.000+01:00

-Du är en dum våg! Sa jag när jag stirrade ner på de digitala siffrorna som nu var ännu högre än förra gången. Den här jul- och nyårshelgen har skänkt mig ytterligare två kilo fett som ligger jämnt fördelat över min mjuka mage. Kristallskålar med chokladpraliner är livsfarliga. Vackert rosa papper runt underbart god nougat inbäddad i ljus choklad. Mmm. Lite för gott.

Julmaten har inte frestat mig alltför mycket det här året, jag hade föredragit en mexikansk buffé (varför jag starkt överväger att spendera nästa jul i Mexiko! Nån som vet om det brukar vara mycket naturkatastrofer där?). Men chokladen! All denna underbart goda choklad. Paradis, Alladin, Geisha, Twist, det är ju så gott. Jag blev dock lite trött på allt detta så jag kunde inte motstå att köpa ett par Daim. Återigen är det bevisat, choklad innehåller verkligen kalorier!

Nåja, då vet jag det - igen. Nu ser jag fram emot dagar av pulverdrycker, äpplen, kaffe och kanske en och annan sallad! Allt detta i kombination med en massa långpromenader. Låter det inte underbart?

Långpromenader är faktiskt sköna. Man får bra hy av dem också.

Kapten Krok

2009-11-24T22:04:00.000+01:00

Fick ett trevligt litet paket med posten idag. Eftersom att jag och min piratkamrat numera bor rätt långt ifrån varandra skickade han en liten miniatyr-pirat som jag kan ha med mig i väskan hela tiden. Kapten Krok heter han!

Visst va han fin?! Jag blev så glad... Han kommer nog aldrig gå upp emot min riktiga pirat, men han får duga så länge. Typiskt Fredde att hitta på gulliga saker FÖRE mig! Morr. Jag som faktiskt hade tänkt skicka en present till honom, men givetvis hann han först. Nåja, förvånad är jag inte. Och jag blev himla glad. Nu styr i alla fall Kapten Krok min mobil istället för ett sjörövarskepp, men så länge han håller den på rätt köl duger det fint.

Tusen tack min älskade piratkamrat!

En mörk dag

2009-11-24T01:18:00.000+01:00

Idag har varit en mörk dag. Trafikolyckorna har skördat ytterligare två offer, den här gången två ungdomar. Igår en mamma och hennes 8-åriga dotter. Jag ägnar dem och deras familjer en tanke. Inte bara en, en hel drös tankar. Så fruktansvärt onödigt! Det gör ont att tänka att idag var en helt vanlig dag, som slutade så fruktansvärt tragiskt för deras familj och vänner och framför allt, för dem.

Tanken skrämmer verkligen! Imorgon ska jag köra till Boden, jag överväger starkt att ta bussen.

I parites känns det obetydligt, men det finns faktiskt ännu en individ som förtänar att omnämnas här. Och det är Molly. Vår 9-åriga Schäfertik vars liv oxå såg sitt slut idag. Efter en lång tids sjukdom gick hon idag sin sista promenad ner till veterinären. Hon trodde de skulle på långpromenad. Istället blev det ännu ett av många veterinärbesök, inget märkvärdigt för Molly. Desto mer märkvärdigt för matte och husse. Väldigt, väldigt sorgligt för vår familj men inget annat hade varit rätt.

En människa vill inte kännas vid makten över någon annans liv, men när det gäller våra älskade fyrbenta så måste man. Redan när vi åker och hämtar de små lurvbollarna vet vi att vi kommer att överleva dem. Personligen tycker jag att man har låtit det gå för långt när en hund tjutande faller ihop i hemmet, det blir mer traumatiskt för både en själv och hunden. Då är det bättre när, som Molly fick gå glad och busig ut på sin sista promenad och sedan lugnt och tryggt somna in under mattes och husses varma händer.

För tillfället går det inte att ladda upp bilder på bloggen, men bilder på vacker-gumman i massor hittar ni här.

Inte så lätt...

2009-11-24T00:58:00.001+01:00

... att somna när man bara kan tänka på mat. Mat, mat och inget annat. Pastasallad med soltorkade tomater och fetaost, kycklingfile och kidneybönor, vitlöksdressing med grovt bröd... Mmm. Varför ska jag vara konstant hungrig? Bara att ta en klunk vatten, lägga upp en snus och blunda. Lätt då. Jag har då gett upp. Nu skiter jag i det här med att försöka sova! Jag är väl vaken då, det är då man brukar bli trött.

- - = [ plats för bild, men blogger ville inte samarbeta ] = - -

God morgon

2009-09-22T07:49:00.000+02:00

Kring sjutiden vaknade jag av en stark, frän, distinkt lukt - av diarré. Försökte ignorera det, men det var givetvis omöjligt. Klev upp och gick in i vardagsrummet där jag möttes av bajs på golvet, på mattan, hårda korvar, lösa pölar PÅ MATTAN. I hopp om att Herman trots allt ändå är rumsren nu lade jag ut mattan I LÖRDAGS, varför var jag så dum? Drog in mattan i duschen, duschade bort allt bajs, hällde på Herbal Essensces och skrubbade med en duschsvamp. Nu hänger den stackars bajsmattan på balkongen, hoppas den blir torr till ikväll.

Inget att bli förvånad över, en vanlig morgon med Herman. Själv hade han gått och lagt sig hos Fredde igen (tack och lov), men han hade lyckats få med sig några bajssmulor upp i sängen, MINSANN. Inte nog med att man fick torka bajs och skrubba matta hela morgonen, nu måste jag även TVÄTTA sängkläder idag! Suck.

Trist och deppigt

2009-09-04T11:35:00.000+02:00

Idag verkar vara en riktigt kass dag. Vaknade imorse av en mardröm, kände mig förkyld och stel när jag klev upp, dessutom regnar det ute. Men, jag vet att det hänger på mig själv att lyckas vända denna skitdag till något positivt.

Hade velat åka på Pizza Hut och käka lunch buffé, men hur jävla kul är det att göra det ensam då? Jävligt tråkigt. Tror jag hoppar över det..

Skulle vilja träffa någon som ger mig positiv energi, men hur jävla lätt är det då när alla mina nära och kära är 83 mil bort?!

Fy fan, det här går ju inte. Men nu när jag iaf satt ord på hur synd jag tycker om mig själv kan jag nästan skratta åt det. Kan skriva ett par saker som jag är glad för.

Jag är glad för att jag inte är en prostituerad 14-åring.
Jag är glad för att Sverige är en demokrati och har fred.
Jag är glad för att jag har en så himla gullig hund som heter Herman!!!

Sådär ja, nu känns det bättre. Ja! Nu vet jag, jag ska ta en promenad!

Trevlig helg på er allihopa!

Filmtips

2009-08-24T00:33:00.000+02:00

Idag har jag och Fredde inte gjort nånting annat än att titta på film. Dagen har gått i kriminalarens tecken och filmlistan lyder såhär:

Wallander - Tjuven
Miss Marple - Mord på korrespondens
Wallander - Kuriren
Män som hatar kvinnor

Det har varit sannerligen spännande!!! Fy sjutton, känner mig nästan lite skrajsen nu faktiskt. Hatar skräckfilmer, men svenska thrillers är ju oemotsåndliga. Fast skulle aldrig kolla på en ensam, och lite läskigt var det faktiskt att gå ut med vovvarna på kvällspromenad efteråt. Alla fyra filmer var bra, men måste jag rangordna dom så kommer Miss Marple sist, Wallander-filmerna tvåa och trea och Män som hatar kvinnor på absolut första plats.

Farväl blonda Frida...

2009-08-20T15:47:00.000+02:00

... välkommen råttbruna Frida. Det är sant, jag har bestämt mig för att sluta bleka mitt stackars hår. Jag vet, jag kommer inte att se ut som mig själv, men jag lovar, bakom den nya gråbruna fasaden finns samma gamla glada filur kvar, om än inte lika hårfager som tidigare. Så nästa gång utväxten börjar göra sig påmind blir det ett besök till fröken frisören. Jag ska färga MIN NATURLIGA hårfärg.

Anledningen? Jag vill gärna ha några hårstrån kvar på min stackars skalp! Jag tappar hår som om jag gjorde en strålbehandling. Så vi får väl se när denna ödesdigra dag kommer. Förmodligen inom den närmsta månaden.

Hittade en gammal insändare

2009-08-19T21:15:00.000+02:00

Den här skrev jag för ett och ett halvt år sen. Verkar som att Maud lade sina planer på is, och tur var väl det.

Näringsminister Maud Olofsson avslöjade under förra veckan planer på att behovspröva barnbidraget. Centerkvinnors ordförande Annika Qarlsson har framfört åsikter om att en rimlig inkomstgräns för när man skall vara berättigad till barnbidrag bör vara 20 000 kr/mån. Min analys av detta blir att Annikas bedömning för när man är fattig eller rik går just vid detta belopp. Förslaget är segregerande då det skulle öka de redan stora sociala och ekonomiska klyftorna i Sverige.

Det är viktigt att bevara den generella välfärden, då det i synnerhet är den mer välbärgade delen av befolkningen som tillför merparten av skattemedel. 2007 landade den totala kostnaden för barnbidraget på 1,8 miljarder. Att endast betala ut barnbidrag till familjer med ett s.k. behov av det, skulle urholka den generella välfärden, då det är denna grupp som i realiteten bidrar minst till vår gemensamma välfärd.

SSU kan aldrig acceptera en vardag där barnen på skolgården står och pekar; Du är fattig, för Du får barnbidrag. Låt oss fotsätta vara stolta över våra omfattande trygghetssystem, som kommer alla till dels och där alla bidrar efter egen förmåga.

Frida Heikki, SSU Piteå

Min bästa födelsedagspresent

2009-08-17T22:51:00.001+02:00

Älsklingen min bjöd mig på en kryssning som födelsedagspresent. Så i fredags bar det av till Frihamnen och sen gav vi oss ut på Östersjön. Bussen till Stockholm var i princip fullsatt och när bussen stannade strömmade alla ut, så även vi. När vi kommer in på terminalen ser vi "Avgång Tallin", Helsinki, osv. men inget Riga. Hm, tänkte vi, vafan. Går tillbaka till bussen för att fråga busschauffören, som inte är där. Kvar sitter ca åtta passagerare som informerar oss om att busschauffören gått iväg för att leta efter oss och berätta att vi inte ska av förens på nästa stopp! Attans osis, men vi hann iallafall i tid.

När vi kommer fram till Frihamnsterminalen ställer vi oss i kön för att checka in och få våra boarding pass, då upptäcker jag att mitt pass gått ut!!! Det första som står på biljetten, högst upp, klart och tydligt är "TAG MED GILTIGT PASS ELLER INTERNATIONELLT ID-KORT, KÖRKORT ÄR EJ GILTIG LEGITIMATION" Fuck, det var de 3000 kronorna åt helvete tänker vi. Börjar redan planera på vad vi ska göra ihelgen istället då. Men till vår stora förvåning frågar inte ens tjejen bakom disken efter pass eller id, hon bara matar ut boarding passen och vinkar hejdå.

Sen bar det av. Det blev en jäkla helg, första kvällen söp vi oss kanon, njöt högljutt av buffén, sjöng karaoke och däckade tillsist i hytten. Dagen därpå anlände vi till Riga på morgonen. Det var helt underbart! Lite mindre underbart var iofs att gårdagen gjorde sitt därtill, men det gjorde inte så mkt. Gamla stan var ett myller av kullerstensgator, gamla jugendhus, kyrkor och små mysiga butiker. Det går inte ens att jämföra med Gamla stan i Stockholm, som är fullproppat av turistbutiker! Allt kändes så orört, det var inte alls särskilt mycket folk och vi hittade inte ett enda skräp på gatan! Det var verkligen jättemysigt, men efter sex timmars vandrande gata upp och gata ner, butik efter butik, var mina fötter fulltejpade med skavsårsplåster, mina benhinnor värkande och huvudet likaså, så det var faktiskt skönt att komma tillbaka till färjan.

Andra kvällen inledde vi i relaxen och ett par drinkar på det. Vi hade bokat den sena buffén, så vi hade gott om tid innan middagen. Efter maten gick vi till baren och satte oss, men efter fem minuter föreslog Fredde att vi skulle gå till hytten och vila en liten stund. Nästa gång jag vaknade var klockan 23, där nästa gång 02, oxå 05, 06, 07 och tillsist 09. Jag sov ingenting!!! Det dunkade och smällde i skrovet, kändes som att vi krockade i saker, man hörde vågorna skvalpa, som om de var i hytten bredvid, jag har nog inte sovit så dåligt på... nej, jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Jag såg konstant scenen i Titanic med det gamla paret som ligger kvar i hytten och håller om varandra när båten sjunker, framför mina ögon. Men, vi överlevde, och nu är vi hemma igen. Tack Fredde för en sjuhelsickes kryssning!!! Det var underbart roligt, mysigt, skräckinjagande, nervöst, avslappnande, allt på samma gång, men framför allt, en oförglömlig födelsedagspresent!

Älskar dig! <3

När jag blir stor

2009-08-12T23:15:00.000+02:00

Har funderat lite i sommar på om det kan tänkas vara så att jag nästan ser fram emot höstmörkret, kyla (så att man kan klä sig ordentligt), myskvällar då de levande ljusen verkligen syns eftersom att det inte är ljust ute och att kunna ta sig tid att verkligen dona och fixa hemma utan några skuldkänslor för att solen skiner ute och nästa gång den gör det kanske man jobbar.

Idag kändes det för första gången på riktigt, riktigt länge kyligt ute. Trots att jag hade en kofta på mig frös jag när jag var ute med hundarna i parken. Brrr! Och svaret på mina funderingar är: Nej, jag längtar inte till hösten. Den har sin charm, ja, men ett par tre veckor hade gott räckt. Jag vill ha meeer sommar!!!

När jag blir stor ska jag köpa ett hus i Spanien, dit ska jag bjuda alla mina vänner och min familj, vi kommer ha det så braaa! Där ska jag bo åtminstone ett par månader om året, slippa depp-Sverige. Fy!

Skogsäventyr

2009-08-09T18:48:00.000+02:00

Innan jag somnade igår tänkte jag "imorgon ska jag plocka blåbär". Sagt och gjort, nu på eftermiddagen åkte jag och Casper ut mot Anundshög, där det finns en massa skog och gav oss ut på blåbärsjakt. En av nackdelarna med att flytta till en ny stad; man vet inte vart det finns blåbär. Vi vandrade och vandrade och vandrade. Hittade några skogshallon, men det var ju inte det jag var ute efter. Här och var fanns det lite blåbär, men det mesta blåbärsriset såg alldeles visset ut och antingen hade det inga blåbär eller oxå var de alldeles skrumpna. Efter att ha fått ihop ungefär en deciliter blåbär på ca en timme gav jag upp och bestämde mig för att gå tillbaka till bilen. Men vänta lite, vart fan är bilen? Vi hade gått vilse!

Vi irrade runt på skogsstig efter skogsstig, fick syn på en hästhage, gick en bit till, fick syn på en stuga, som vi inte gått förbi på vägen in i skogen. Fan tänkte jag, hur i helvete gick vi? Hur som helst så kunde jag höra 70-vägen, som jag parkerat bilen vid. Så jag bestämde mig för att helt enkelt gå rakt mot den. Men hur lätt är det då i över 1 meter höga ormbunkar och brännässlor, i SHORTS och LINNE. Den här gången var jag åtminstone tillräckligt smart så att jag tog på mig gummistövlar. Men gissa hur mina ben såg ut när vi kom ut på vägen. Och pinsamt var det när en barnfamilj precis cyklade förbi på vägen, när jag kommer ut pustandes och stönandes, alldeles prickig av nässelutslag och försöker slå upp en stig med en liten pinne.

Det blev en mindre trevlig men desto mer spännande skogsutflykt, och nästan inga blåbär. Hittade iaf en stor och fin kantarell. En enda. Den åt vi till middag. Och Casper var nöjd, han hade jätteroligt, kissade på alla möjliga ställen och nosade runt.

Vackervovven på semestern i Piteå, idag hade jag tyvärr inte med mig kameran, så den här bilden får duga.

Kvällsbad

2009-08-09T00:28:00.000+02:00

Ikväll har jag och Herman varit och badat, Fredde och Casper, landkrabborna, nöjde sig med att titta på och agera fotograf. Herman är inte så duktig på att simma och hans tidigare badupplevelser har inte verkat särskilt roande för honom. Han har hamnat under vattnet ett par gånger när han försökt simma ut. Men det lät honom inte stoppas från att kasta sig ut från bryggan och göra ett stort magplask när han såg att matte låg och plaskade en bit bort. I panik började jag simma för att rädda honom. Men han simmade tappert, tills han började sjunka... Jag hann fram i tid och lät honom sedan simträna lite till under min uppsikt.

Vad hände egentligen?

2009-08-07T23:53:00.000+02:00

Då var det fredag kväll igen och här sitter man. Ensam. Vad skulle man kunna hitta på? Rensa upp i garderoben? Städa? Kände mig inte så sugen. Nåt annat som jag inte var sugen på var att gå ut och "roa mig". Känner mig lite sådär allmänt omotiverad till det mesta. Undrar om man börjar bli gammal. Har börjat märka en del tecken som antyder på det:

Går hellre och lägger mig i tid, för att kunna göra något av nästkommande dag, än är ute och festar hela natten.
Köper fonder för mina fickpengar
Besatt av att hålla mitt hem fritt från bakterier, insekter, kvalster och damm
Bryr mig inte längre om vad jag har på mig eller hur jag ser ut, funktion går före utseende
Okänslighet för äckliga saker såsom kiss, bajs och spya, jag städar upp vad som helst utan att göra en min.

Vad tror ni? Är det ålderstecken? Eller har jag bara slutat vara tonåring? Fyller ju faktiskt snart 21, det finns massor av folk i min ålder som redan har barn sen länge, och de uppfyller säkert oxå ovanstående kriterier. Jag har nog helt enkelt bara mognat och blivit fruktansvärt jäkla tråkig, fy ändå. Här kommer en bild på gamla Frida:

Älskade Sara, där har vi en tjej som iaf tycker att jag har blivit aptråkig! Men mycket kan hända på ett år, det trodde jag aldrig.

Mina fina killar

2009-08-06T01:07:00.000+02:00

Ett inlägg helt och hållet tillägnat männen i mitt liv. Några fina sommarbilder på Fredde, Casper och Herman. I love you guys! <3

Tattoo-tajm!

2009-08-06T00:50:00.000+02:00

Idag blev det äntligen av, jag har gjort min första tatuering på någon annan än Fredde! Det blev på Freddes kompis. Här ser ni resultatet : Det blev en liten en på Jannika oxå, bara för att hon blev så sugen när Johan fick.

Det var roligt! Men det tog verkligen sin lilla tid och helt slut blev jag, men nu vill jag bara träna, träna, träna. Det är så mycket att tänka på, inte gå för djupt, inte ta för lätt, inte vinkla nålen fel, inte köra för mkt på en gång... Och den som såg så enkel ut. Det tyckte jag minsann inte att den var! Men en sak vet jag, övning ger färdighet.

Midsommarfirande på hög nivå

2009-06-20T12:43:00.000+02:00

Vilket midsommarfirande! Freddes släkt tillhör den kategorin som verkligen firar midsommar enligt svensk tradition till punkt och pricka. Dagen inleddes med en sill-lunch och snaps för de som ville. Sen blev det femkamp med bl. a. stövelkastning, tipsrunda och spiktävling. Fredde tog inte hem vinsten, han kom på 8:e plats och jag på 6:e, vilket gjorde honom väldigt missnöjd. Han stal resultatlappen av lekledaren Per och satte sig bakom en buske och började räkna på resultatet, han kunde omöjligt förstå hur jag kunde vara bättre än honom när han vunnit över mig i "alla" grenar.

Hundarna fick springa fritt hela dagen och leka med Freddes kusiner och morbror. Men trots detta hann Herman både kissa och bajsa INOMHUS. Efter femkampen blev det grillning och jag var så duktig, jag åt inte så mycket så att jag höll på att svimma. Till efterrätt blev det jordgubbar och glass med kaffe och avec. Som vanligt blev det vilda diskussioner mellan mig och Per, den här gången om dagis. Jag som är en varm vän av dagis och Per som tyckte att föräldrar borde få vara hemma i 7 år med sina barn tills de börjar i skolan, med bidrag.

Fr. v. Per, Marita, Carina, Thomas, Nisse, Jag och Herman (som fick sitta i knät efter sin lilla räd)

Fredde och John blev less på diskussionerna och cyklade iväg till en annan fest några hundra meter bort, så när det blev dags att åka hem åkte jag och Josefin vidare dit. Casper fick en riktig hundkompis som han tyckte jättemycket om! Det var en 2,5 år gammal labrador som hette Gonzo. Vi vet inte riktigt vilken tid vi kom hem, men vi tror att klockan var kring halvfyra, och herregud vad hundarna var trötta. Imorse fick jag nästan släpa ner dom båda två nerför trappen när de skulle gå ut. Och jag säger då det, jag har aldrig tidigare fått släpa Casper nånstans.

Jag och Fredde är så fantastiskt LEJDA på den bilden i mitten, så jag var bara tvungen att lägga upp den för att bjuda på ett skratt. Herman åkte på en smocka av en av kusinerna, så hans lilla öga var alldeles svullet igår morse. Men nu är det bättre.

Sen när blev det fel att vara stor och svart?

2009-06-19T11:29:00.000+02:00

Det finns en sak som gör mig riktigt förbannad och det är när folk alltid ska diskriminera Casper bara för att han är stor! Han är inte välkommen hem till folk, han får inte åka i bilar, inga barn ber att få klappa honom... Men Herman, han är ju så liten och söt så han får ju till och med komma in i vissa butiker. Jag blir glad när folk tycker om våra hundar, men jag blir så j*vla förbannad när jag hör "Jag litar inte riktigt på Casper", "Men han hårar ju så mkt" eller som idag "Det finns plats för två människor och en liten hund."

Han är ju så vacker våran lilla kille, han vill ju bara var med och umgås.

Då var det till att jobba gratis

2009-06-14T23:52:00.000+02:00

Det ska jag göra hela veckan nu på hemtjänsten, fy fan. Gjorde det förra veckan oxå, kväll, och nu blir det dag. 7.30 börjar jag och slutar 15.45. Det är som så att Arbetsförmedlingen "betalar" min introduktion, 134 kr per dag. Dvs samma lilla belopp som jag får från försäkringskassan när jag går hemma. Jävla slavdriveri! Det gör mig förbannad att de som själva sökt på hemtjänsten och fått jobb får fyra dagars introduktion och full lön. Vi som fått via arbetsförmedlingen får TVÅ jävla veckors introduktion och 134 sketna kronor per dag. Livet är verkligen orättvist. Dessutom kan jag ju nu efter halva tiden säga att det gott hade räckt med 4 dagar för mig. Men förra veckan fick jag gå hos samma brukare tre dagar i rad, hade ju kunnat gå hos olika de tre dagarna så hade jag kunnat allas rutiner, men nu kan jag bara en rad... Surt, men ingen idé att gnälla, har fått se ett smakprov på chefens humör och henne vill jag inte hamna i luven med.

Herman skadad

2009-06-14T16:22:00.000+02:00

Igår när vi var på bröllop hela natten lång fick Herman sova över hos sin frallakompis Enzo. De lekte och hade så roligt så hela eftermiddagen, men på kvällen när Emilie var ute och rastade dom i dungen såg hon att Herman blödde från tassen. Emilie får panik och börjar gråta hysteriskt. Det visade sig att en av hans små klor gått av så pass att pulpan började blöda, vilket är konstigt eftersom att vi klipper hans klor väldigt kontinuerligt både för att vänja Herman vid att bli hanterad, men oxå för att de växer så himmelens fort.

Hur som helst så når denna nyhet oss precis när vi står ute på en blött och myggig svensk sommaräng för att se Greger och Birgitta bli vigda. I telefonen hör man Emilie stortjuta i bakgrunden och Andreas skrika "Håll käften!!", det var ingen fara med klon, så jag tyckte det var ganska komiskt.

Men nu har Herman en liten plåstertejp på klon, som han inte försöker bita loss, så han är då så duktig så! Dessutom väger han 8 kg och har precis fyllt 5 månader.

Herman med fint bandage efter "olyckan".

SKOR

2009-06-14T13:24:00.000+02:00

Fredde lurade in mig på Eurosko igår, och det blev såklart inte gratis. Jag fick syn på dessa underbara små skapelser på en hylla och kunde bara inte ställa tillbaka dom när jag provat. Skinnet är alldeles mjukt och luktar himmelskt. Skopunkten, släng dig i väggen!

Hade dom på mig på bröllopet igår, vi var så granna både jag och Fredde. Tyvärr vet jag inte vart jag har lagt kameraladdaren och extrabatteriet så vi kunde inte ta några bilder, men typ alla andra hade kamera, så bilder kommer snart.

Casper har fått en fästing!!!

2009-06-13T12:51:00.000+02:00

Usch, jag dör. Jag började gråta och hyperventilera när Fredde plockade bort den. Tog tyvärr inget kort på den, eftersom att jag inte kunde samla mig. Den var nästan 1 cm i diameter, typ ljusgrå och full med blod. Den kan bara ha suttit i max 2 dagar och var redan så stor! Fy, jag är så rädd för insekter av alla de slag. Det börjar krypa på hela min kropp, hjärtat slår fortare och fortare och det finns ingenstans att ta vägen, för de är överallt!

Inte nog med fästingen, han har ju dessutom fått en stor äcklig böld på sidan, den ser alldeles "eksemig" ut och just nu är den rakad. Huvva, stackars hund, jag vågar ju knappt ta i han. Vi var hos veterinären i torsdags och tog prover på bölden, nästa vecka får vi provsvar, håll tummarna för långben att det inte är nåt farligt nu! Jag tror dock inte det, men jag föredrar hur som helst att få den bortopererad eftersom den är så äcklig.

Skattkarta

2009-06-11T22:20:00.000+02:00

Ett drama utspelar sig på Tenngatan, och du finner den här!
Krysset markerar vart skatten är.

Kristider!?
Skatter på skatter och inflationer. Jag önskar att jag hade flera miljoner Hoppas den här håller liv i passionen!! :)

Krysset markerar var skatten finns.

Nu kanske du tycker att jag bara smörar. Men det är ju du som ska smöra!! :)

Krysset markerar var skatten finns.

Trodde du det var slut nu? :)

Krysset markerar var skatten finns.
Du är det bästa jag har. Hoppas jag lyckats ge dig positiv energi. Så att du orkar med mig. Jag älskar dig forever!

Puss puss

Detta möttes jag av när jag kom hem från jobbet ikväll. Jag tror minsann jag hittade ett riktigt guldkorn! Han är världens finaste min FREDDE! <3>

Sen så har vi äntligen fått rabatt på "våra varor", sånt som vi tydligen köper ofta, det blev choklad, marmelad och salta kex. Kanske säger lite om våra matvanor...

Jobbi't

2009-05-30T09:26:00.000+02:00

Innan den här dagen ens har börjat önskar jag att den var slut. Jobba okej, bara 9 timmar, men delad tur!! Sortera typ 120 kg reklam, dela ut skiten, åka tillbaka till jobbet. Jag vill inte!!!

Det finns två positiva saker

Jag får iaf röra på mig
Jag kommer eventuellt hinna få lite färg, beroende på hur pass mkt jag får va ute.

Det kommer bli superväder idag!!

Lilla tisdag

2009-05-29T08:56:00.001+02:00

Precis som onsdag är lilla lördag för vissa är fredag lilla tisdag för mig. Arbetsveckan har precis börjat och det blir mindre sömn per natt. Nu sitter jag och väntar på att min gröt ska bli färdig, som jag jag slänga i mig innan jag åker till jobbet.

Det är alltid lika spännande att se när det är Freddes tur att diska, såhär ser disken ut nu:

Inte så farligt med andra ord. Skulle det visa sig att den växer utlovar jag uppdaterade bilder.

Trots att större delen av helgen går åt till jobb ska vi försöka hinna med lite mys. Vi ska få superväder hela helgen och ikväll kanske Emilie och Enzo kommer hit och äter lite grillat. Andreas ska på någon biltävling någonstans, så han är minsann inte bjuden!

Dags att rö(s)ta

2009-05-26T21:09:00.000+02:00

Valrörelsen har börjat! Igår fick vi besök av Mona Sahlin, Åsa Westlund, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Göran Ferm. Jag och Herman knatade ner till torget för att lyssna på vad de hade för klokt att säga och jag måste säga att jag känner mig väldigt positiv till våra fyra toppkandidater. Jag litar på dom. Tror att det blir Åsa som får mitt kryss, hennes valfrågor är långsiktiga gröna jobb och ett EU fritt från farliga kemikalier.

Varför ändra på ett koncept som funkar?

2009-05-26T20:50:00.000+02:00

Sommarvärmen verkar vara här för att stanna och vad får jag? Jo, panik! Jag har ju inga som helst kläder, överhuvudtaget. Ingenting. Det enda jag kan komma på som jag skulle kunna tänka mig att ta på mig är ett par jeansshorts och en top som jag köpte ifjol, som är försvunnet. Försvann någon gång i samband med min flytt söderöver.

Så igår och idag har jag travat omkring i butik efter butik, känt mig deprimerad och ensam för att jag inte hittar något att köpa och dessutom ångest för att det här inte alls var en särskilt passande "shopping-månad". Jobbade nämligen väldigt sparsamt förra månaden. Men men, måste man så måste man. Jag satsade på att hitta plagg så lika som möjligt de som jag förlorade i samband med flytten (jag menar, varför ändra på ett koncept som funkar?) och jag blev faktiskt ganska framgångsrik.

Hah, ursäkta den torftiga bilden, men mitt fotoprogram måste installeras om, vilket jag inte anser mig ha varken tid eller lust att göra så den här bilden får duga. Tyvärr har jag heller ingen bild på shortsen och toppen som jag nu har ersatt men de var relativt lika, samma stuk.

Vov vov!

2009-05-25T09:47:00.000+02:00

Dags för frukost, får nog duga med en kopp kaffe idag. Min älskling har dragit ut på sin disk nu några dagar, vilket innebär att allt porslin har hunnit bli smutsigt istället för bara litegrann, som det var från början. Hur som helst så orkar inte jag diska en tallrik till att koka gröt i. Därför får det duga med en kaffekopp idag.

Igår hade vi hundträning med Enzo, Emilie och Andreas. Casper har haft väldigt, väldigt svårt för Enzo tidigare. Och då menar jag SVÅRT, han har typ inte stått ut med att så mycket som titta på honom utan att försöka äta upp honom. Men igår på promenaden var det inga problem, Casper var sådär snobbigt nonchalant som bara han kan vara och Enzo har i likhet med Casper bara ett motto; det finns bara en väg, och det är framåt!

Åh, guud vilken vacker skog utbrast Fredde andlöst när han såg denna gran och kunde inte hindra sig själv från att ta en bild.

Efter promenaden åkte vi till Andreas jobb där det finns en inhängnad, där Casper fick springa. Tyvärr så litar vi inte riktigt på honom, längre. Casper var så duuuktig och lydig och oj vad de blev avundsjuka när det såg vad han kunde!

Sen så hade Emilie en jätterolig grej som Herman fick testa på, ett hinder! Jajamen, nu kan hoppa. Han har lärt sig ännu ett trick.

Vacker-Enzo vilar i köket efter en lång dag.

Grått och mulet

2009-05-22T14:00:00.000+02:00

Trååkigt. Det har nu varit skitväder här i ungefär en vecka, och man blir jävligt less. Det har inte varit konstant regn direkt, mer växlande. Alltså varken bra eller dåligt egentligen, men mestadels mulet. Jag såg det från den ljusa sidan, man kan ligga inne och kolla på Greys med gott samvete hur länge man vill! Men inte ens det känns speciellt lockande längre. Jag vill ha pengar. Jag vill sprätta en jävla massa pengar.

Eller så kanske jag vill ha ett jobb, nåt att göra helt enkelt. Jag har ju iofs ett jobb, men jag får knappt jobba och dessutom tycker jag inte om det. Jag vill ha ett jobb som känns mer som ett jobb och dessutom heltid helst.

Förra helgen bestämde vi oss för att åka till Kungens kurva och göra Ikea osäkert, så vårt vardagsrum är nu... Ikeaserat. Här kommer lite bilder.

Det känns iaf mkt bättre än tidigare. Lite tomt och kalt känns det, men det kommer väl eftersom man hittar grejer man gillar.

Om ni undrar varför vi inte har några mattor så beror det på att vår lille Herman fortfarande inte är rumsren (jag är nådigt less på att torka kiss och bajs). Han vet vad som gäller, men smyger så fort han får tillfälle iväg bakom nån möbel eller i ett hörn och sätter sig och kablar eller "kastar vatten". Jävligt irriterande. Därför har jag nu barikaderat rummet som jag för tillfället befinner mig i så att han inte ska kunna gå alltför långt, d.v.s utanför mitt synfält och göra sina behov. Trägen vinner, vi får väl se hur länge det tar bara...

Nu ska jag iväg och jobba.

Herman har lärt sig ett trick!

2009-05-08T22:03:00.000+02:00

Det första tricket, jag är så stolt!

Välkömmen ti Pit

2009-04-29T22:57:00.000+02:00

Puh, då var dagens alla göromål klara. Det här är vad jag har gjort:

Tagit mig till Piteå, utstått ett besök på Willys och en bilfärd med morfar, målat plakat och sjungit lite kampsånger med mina partikamrater och det enda jobbiga egentligen, skrivit en jobbansökan som jag var tvungen att skicka in idag.

Det var heelt underbart att träffa alla härliga SSUare och alla härliga partister! Det var en massa liv och rörelse och tiden har stått stilla, det är lika mysigt varje år. Saker förändras och ibland blir man besviken, men är det något man kan lita på så är det Socialdemokraternas 1:a maj-firande i Piteå!

Kände redan när jag gick från Freddes jobb att jag kommer sakna min älskling (som har skaffat sig en ny nonchalant attityd) och tänk att det gör jag. Tror han vet att han har mig runt lillfingret, bra taktik där Fredde. Han drog då i allafall sitt strå till stacken gällande plakatmålningen, såhär löd hans förslag som han bidrog med per SMS: "Reinfeldt, dansant men hjärtlös" och "Visa pattarna! Jag har oxå plakatkväll." Tyckte den sista var riktigt fyndig.

Jag träffade Freddes mamma och hennes karl på Kallax, de stod och väntade på hennes far, bror och syster. Alltså Freddes morfar, morbror och moster. Känner inte henne så bra, men det var himla trevligt, hon var då så glad och kramgo! Hoppas vi kan åka upp och hälsa på dom oxå snart.

OBS! Mormor, 1:a maj. 9.30 och 9.45 går bussarna från kyrkparkeringen till Folkets hus i Bersika/Hortlax. Tåget tar 1 timme och en kvart, vet inte vilken tid tåget börjar gå mot stan. Men man kan ställa bilen på kyrkparkeringen, det är i så lugnt tempo, så jag tycker du ska hänga med och gå hela!

Hittade ett test

2009-04-27T19:45:00.000+02:00

Självdiagnostest:
- Har Du, under senaste året, någonsin ätit mer sötsaker än du tänkt dig och/eller fortsatt använda sötsaker när du inte tänkt dig det? -JA, efter den första biten är det omöjligt att sluta. Kan bli pinsamt när man är bortbjuden.
- Har Du, under senaste året. försummat några av dina vardagliga åtaganden på grund av att du ätit för mycket sötsaker? -JA, har ett flertal gånger låtit disken stå p.g.a att jag legat utslagen på soffan med en tom godispåse på magen.
- Har Du, under senaste året, känt att du vill eller behöver ändra ditt sätt att äta eller handskas med sötsaker? -JA, när man vaknar bakis av allt godis man ätit kvällen före.
- Har någon, under senaste året, till exempel familj eller vänner, klagat på hur mycket eller när du äter sötsaker? -JA.
- Har Du, under senaste året, någonsin varit helt upptagen av tankar på när du skall få äta eller köpa sötsaker? -JA, många gånger.
- Har du, under senaste året, någonsin använt sötsaker för att lindra känslomässigt obehag såsom nedstämdhet, ilska eller tristess? -JA.

Med två eller flera positiva svar finns en stor risk att du utvecklat ett missbruk eller beroende.

Farväl socker

2009-04-27T11:14:00.000+02:00

Om det vore så väl, jag önskar att jag kunde sluta med socker. Har hört att det är tufft i en vecka, max två. Jag borde ju klara det. Idag är det måndag, man kanske skulle köra en kickstart idag? Har då tryckt i mig säkert ett halvkilo godis ihelgen, lätt! En gång i tiden åt jag faktiskt inte så mycket godis, det kanske skulle kunna bli så igen? När man blir bjuden, men kan svara "nej, tack det är bra, jag är inte sugen." Fredde säger att jag har ont i lederna p.g.a allt socker jag äter, det skulle ju inte skada att testa sluta.

Men det är ju en djungel det här med detox, har läst på lite. Verkar som att det finns alla möjliga varianter, allt från att leva på hemmagjorda frukt- och grönsaksjuicer (vilket kräver att man investerar i en juicecentrifug) till att helt enkelt sluta med sötsaker, vitt bröd och vit pasta. Jag fattar inte, får man äta frukt? Får jag äta kaviar, ketchup, marmelad, jasmineris? Har hört talas om att grape- apelsin- och citronjuice med ingefära ska vara bra, men hur långt ska man ta det? Kan man köra en liten "drink" på morgonen och sen äta sitt ägg med kaviar? Jag behöver en coach!

Valupptakt och picnic

2009-04-26T18:21:00.000+02:00

Jag, Fredde och Herman inledde dagen med valupptakt på expen här i Västerås. Alltid trevligt att prata lite politik och peppa inför valrörelsen sådär på söndagsmorgonen. Tyvärr var det inte så många som orkade pallra sig dit, så det var relativt snabbt avklarat.

Vi bestämde oss för att göra en liten utflykt till Björnön med hundarna. Jag brände mig i solen igår (i APRIL i SVERIGE) så jag var tvungen att köpa solcreme på Coop. Mycket mer än så behöver nog inte sägas, det har varit en trevlig dag med vackert väder och en massa mys. Nu känner jag mig precis sådär kladdig och smutsig som man gör efter en dag i solen och ser fram emot en dusch och en hårinpackning...

Hårinpackningen kommer dessvärre få vänta till på Onsdag då jag kommer upp till Piteå och kan nalla lite av min mor (hoppas jag). Om inte annat finns väl alltid Sandras välfyllda toalettskåp att tillgå. Jag har redan spräckt min kosmetikabudget för den här månaden, då jag köpte den dyra solcremen! (Vilket kanske oxå vittnar om hur stor den är.)

Myyys

2009-04-25T11:30:00.000+02:00

Herman har fått sova med oss inatt. Han låg som en ostkrok, på rygg tvärs över Freddes vad. Såg inte särskilt bekvämt ut. Men oj vad han myste! Det är inte ofta man får sova med matte och husse i sängen. Och inget kiss och inget bajs! Tror han vill bevisa att han kan sköta sig om han får som han vill. På morgonen kom Casper upp i sängen och hade morgonmys med Herman.

Spännande värre

2009-04-25T01:16:00.000+02:00

Här sitter jag och är full och inte det minsta trött (som jag aldrig är nu förtiden) blir så less på mig själv att jag aldrig kan sova, knappt på morgonen att jag kan somna om. Hur som haver, jag och Fredde har festat ikväll. Innan vi gick hemifrån skulle vi givetvis låsa dörren, jag hade mina nycklar i min handväska och Fredde hade Inte sina nycklar med sig. Han kommer på att han inte har sina nycklar, "men jag har ju nycklar" säger jag. Fredde propsar på att ta med sina nycklar och går in och hämtar dom i fickan på jeansen som han hade tidigare på dagen och det slutar med att han låser dörren. Nu när vi kommer hem börjar jag redan i taxin att leta efter mina nycklar, fortsätter hela vägen till porten (som Fredde låser upp), fortsätter i trappan, ger upp när jag inser att jag letat igenom min lilla kuvertväska och mina fickor typ 10 ggr. Får panik. Ringer Malin och ber henne kolla hemma hos henne. Fortsätter ha panik (jag har ju för helvete ingen extranyckel till bilen). Fredde slocknar, jag börjar kolla på internet efter numret till polisen, känns ju lite övertänt att ringa 112 för ett par försvunna nycklar. När jag hittat numret börjar jag leta efter mobilen, och vad tror ni jag hittar då?

Självklart, NYCKLARNA. Hur i hela helvete har de hamnat på vardagsrumsbordet?! De var i min handväska sist jag såg dem. Måste vara min följeslagare som trollat dit dem. Jag är helt 100 på att de var i min väska, så sjukt. Nu vet jag dock inte vars mobilen är, men den lär ju vara här hemma nånstans och den går ju iaf att ringa till. Nu känner jag mig lite trött, bäst att passa på!!

Sov gott

En massa frågor

2009-04-24T12:53:00.000+02:00

Hittade dessa roliga frågor på Idas blogg. Förfärades över vilken jävla tråkig människa jag verkar vara när jag svarat på dom.

1. Hur gammal är du om fem år? 25
2. Vem var den sista du träffade? Fredde
3. Hur lång är du? 175 cm.
4. Vilken var den senaste film du sett? Ingen aning.
5. Vem ringde du senast? Anja
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Men sötnöt vad du är gullig! Tack :) du är oxå cool. Vi ses snart, kram! Till Sara Hedman.
7. Vad är helgens planer? Gå på hundutställning om jag hittar åt den, ferre ikväll, valupptakt på söndag.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Olika. Sms kanske.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda
10. När såg du senast din mamma? Den 19 mars
11. Vilken ögonfärg har du? Blå-grå
12. När vaknade du idag? 09.25
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, och jag behöll den
14. Vilken är din favoritplats? Pite
15. Vilken plats föredrar du minst? Tornedalen
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I piteå
17. Vad skrämde dig som barn? Inget
18. Vem fick dig att skratta senast? Anja
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Dum fråga
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med, måste alltid vara redo att springa ut med Herman.
22. Hur många kuddar har du i sängen? 4
23. Hur många landskap har du bott i? 3 tror jag.
24. Har du någong gång spytt på någon? Säkert
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Vet inte.
26. Är du social? O ja.
27. Vilken är din favoritglass? Kulglass med nougat, choklad och kolasmak.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa en lägenhet och sälja den sen när det blir högkonjunktur, mycket vill ha mer ;)
29. Tycker du om kinamat? Ja
30. Tycker du om kaffe? Yes!
31. Vad dricker du till frukost? Kaffe
32. Sover du på någon särskild sida? Min högra, fast beror nog på hur sängen står. Vill ligga med ansiktet mot en vägg.
33. Kan du spela poker? Kunde. Har glömt. Sög på det.
34. Tycker du om att mysa? Ibland
35. Är du en beroendemänniska? Jåå
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Typ 5.
37. Vill du ha barn? Nån gång.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska
39. Har du någonsin åkt ambulans? Tror det.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet om det är utomlands, poolen om det är här hemma (rakt av kopierat från Idas blogg)
41. Vad spenderar du helst pengar på? Nyttiga saker
42. Äger du dyra smycken? Beror väl på vad man tycker är dyrt, men nej, det gör jag väl inte.
43. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En snus.
44. Vem är den roligaste människan du känner? Oj. Jääävligt svårt, jag känner så många roliga.
45. Välj ett ärr på din kropp? Har ett litet minne från min fjortistid på ögonbrynet.
46. Vad har du för ringsignal? Kill Bill
47. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej
48. Flirtar du mycket? Nej
49. Vart togs din profilbild? På Isabel Edelbros balkong
50. Kan du byta olja på bilen? Nej, men fylla på kan jag :)
51. Har du fått fortkörningsböter? Nej
52. Vilken var den senaste bok du läste? Marian Keyes - Änglar
53. Läser du dagstidningen? Nej, tittar på TV4-nyheterna
54. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej
55. Dansar du i bilen? Nej
56. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Rock FM lr vad den nu heter.
57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Siffror. Räknade ut hur mkt jag skulle betala i räkningar.
58. När var du i kyrkan senast? Kan ha varit på Isaks dop förra vintern.

2009-04-24T12:11:00.000+02:00

Fredde och Casper bjuder på en circusshow

Jag i Piteå i mars

Sånt som man gör om man är en 3,5 månader gammal fralla

2009-04-24T11:15:00.000+02:00

Herman fyllde igår 14 veckor, det betyder att han nu har varit hos oss i ungefär 5 veckor. Vi hade till en början stora bekymmer med att den lilla lortgrisen kissade och bajsade i sin egen bur, där han sov varje natt. Efter att han uträttat sina behov tyckte han inte längre att buren var speciellt trevig att sova i, så då började han tjuta. Och tjuta och tjuta. Tills han fick komma upp i sängen. Efter några veckor tröttnade vi, framför allt jag, som tydligen var den enda som vaknade och fick ta ut honom vareviga natt (utan att han gjorde nåt, efterom att han redan kissat och bajsat i buren.) Så nu har vi förpassat Herman till att dela bur med Casper. Där vågar han inte bajsa och kissar gör han bara ibland. Så det har blivit bättre!

Han har även gjort sig förtjänt av ett antal smeknamn:

Glosögat
Bråsk-kulan
Korven
Grisen
Ostkroksansikte

Nu vankar han omkring här i vardagsrummet och grymtar. Han hoppar med jämna mellanrum upp med framtassarna på soffkanten och tittar morskt på mig. Han vill komma upp. Men icket! Jag är minsann mer envis än han!!!

Idag smög han in på toaletten, där det för tillfället ligger bajsvänlig läsning i form av reklam på golvet. Han valde omsorgsfullt ut ett reklamblad, som han snabbt som ögat knyckte till sig och satte sedan av i full karriär. I vardagsrummet hittade han ett lämpligt ställe för att börja dissekera tidningen. När han var färdig satte han sig för att bajsa bredvid den, men den här gången var jag faktiskt snabbare!

Jobbintervju efter jobbintervju

2009-04-24T10:27:00.000+02:00

Jag söker nytt jobb - igen. Trivs tyvärr inte särskilt bra där jag jobbar nu. Jag trivs med vissa saker, men det är inte tillräckligt. Min timlön är okej, men jag får alldeles för lite timmar för att vara nöjd med min lön. Så jag söker nytt jobb.

I måndags var jag på jobbintervju för ett systerbolag till Securitas, som heter Loomis, uppräkningspersonal (räknar pengar med hjälp av maskiner). Det var tydligen 350 sökande och bara 15 hade blivit kallade till intervju. Tyvärr verkar det inte som att jag tog mig längre än till intervjun, för de har inte hört av sig och enligt mannen som intervjuade mig skulle jag få besked i tisdags eller onsdags. Jag är inte förvånad, jag kände mig som en liten fjortis jämfört med de uniformerade väktarna som frågade ut mig.

Sen igår var jag på "audition" för McDonalds. Jag kallar det audition för det var 700 pers där och någon riktig intervju var det inte heller. Jag hade redan fyllt i alla mina uppgifter och skickat in en ansökan via internet, ändå blev jag per mejl ombedd att ta med både min ansökan och ett foto på mig själv, som jag sedan fick ta med hem igen p.g.a att ingen ens frågade efter det. När jag kom dit fick jag börja med att fylla i ett papper med mina personuppgifter, sko- och klädstorlek och väldigt, väldigt kort, vad jag har jobbat med tidigare. Varför har jag ingen aning om, med tanke på att man redan skickat in ett väldigt utförligt CV. Nåväl, sedan följde en ca 1 min lång intervju. En superglad och glättig tjej (som gjorde ett otroligt dåligt intryck på mig) frågade varför jag ville jobba på McDonalds, vad jag hade för egenskaper och givetvis fick jag berätta lite om mig själv. Dessutom ställde hon ett antal "snabbfrågor" såsom simma eller åka skidor, barn eller vuxen, buss lr taxi osv.

Sen fick man ställa sig i kö för att bli testad på station nummer två - ett stressmoment. Här möttes jag av två tjejer. Min uppgift var att komma ihåg ett niosiffrigt nummer, samtidigt som jag skulle försöka lösa ett brädspel (typ), samtidigt som jag svarade på frågor som "vilken färg har väggen bakom dig?", "vilken färg var din kölapp?" osv. Därefter fick jag "bemöta en missnöjd kund." En av tjejerna låtsades vara en kund som ville ha ny pommes frites.

Kö igen, sen var det dags för station nummer tre, ännu en intervju. En kille ställde frågor om vars jag kommer ifrån, vad jag gör på fritiden, vad jag jobbar med vad jag jobbat med. I princip inga frågor om vilka egenskaper jag har. Snabbt var det avklarat och han sa att jag kommer att få ett mejl inom en vecka. Jag har ingen aning om hur de kommer att sålla utifrån de där små testerna. Min gissning är att de anställer folk de känner, typ. Det frågade de nämligen oxå, "känner du någon som jobbar på McDonalds Västerås?".

Jag har till och med anmält mig till att börja dela ut reklam! För 600 spänn i månaden, haha. Nåja, det är gratismotion och väldigt, väldigt lite extrapengar. Men nu blir det ju iaf sommar, så jag tänkte vafan, jag testar! Så jag ska, hör och häpna, på INTERVJU t.o.m för DET på Tisdag. Pratade med en karl på SDR (Svenk Direktreklam) igår och han lät positiv, jag kanske kan få ett till distrikt om det funkar bra med min utdelning, hahahaha.

Lika bra som alla andra dar...

2009-04-02T22:10:00.000+02:00

Idag har jag.... tvättat lite (en filt som Herman pissade på direkt, så blir att tvätta den imorgon igen då.), handlat på ICA Maxi (träffade, hör och häpna, en person jag kände, Rose-Marie från mitt första jobb här i Västerås), lagat jättegott biff med bambuskott, purjolök och grön paprika (starkt att rekommendera), fått 700 spänn i parkeringsböter här utanför, tryckt i mig 250 g. choklad som tröst. Sitter nu och mår dåligt på grund av chokladen OCH böterna. Men min lilla hundbäbis ligger här i mitt knä och är varm och go. Den enda ljusa punkten i mitt liv.

Hemlängtan

2009-04-01T15:16:00.000+02:00

Jag skrev en lång lista på allt jag saknar hemma. Men det räcker kanske med att säga Jag längtar hem. Jag har såna här dagar, dagar då allt känns jävla skit. Idag var det solen som gjorde det. Så länge det har varit mörkt, kallt och blött här har jag inte haft nåt emot att bara vara hemma och mysa och inte göra nånting. Men nu är det vår och snart blir det sommar. Men istället för pirr i hela kroppen känner jag bara ensamhet och saknad. Jag älskar våren hemma! Planera 1:a maj, tjejkväll på stan och låånga promenader i det härliga vädret. Jag vill höra folk prata bondska och möta välbekanta ansikten. Vad jag älskar med Pite är att jag aldrig känner mig orolig där. Det känns precis så tryggt som en hemstad ska göra.

Nya favoritleksaken

2009-03-30T21:52:00.000+02:00

Hur kan det komma sig att alla valpar alltid lyckas hitta toaborsten och alla tycker de att den alltid är lika rolig? Det är konstigt det där... Gott med bajssmak.

Casper och Herman är så goa med varann. Idag fick Herman syn på Caspers stora, fina och håriga pung. Han tog sats och hoppade upp och bet tag i den. Då blev det livat i holken. Men det berörde givetvis inte Herman.

Jag har sytt gardiner

2009-03-29T16:56:00.000+02:00

Vad tycks? Jag är supernöjd! Tyvärr verkar det omöjligt för mig att sy panelgardiner raka, så de blev lite sneda, men det får de vara. Jag har lagt lite tyngder i den kortare sidan, så förhopningsvis hänger de ut sig....

Casper, Idolen

2009-03-29T16:40:00.000+02:00

Casper är Hermans absolut största idol. Han har allt som inte Herman har - stil och elegans. Han ser så cool ut när han lyfter på benet. Hans näsa är så lång, för att inte tala som svansen. Han har stora glansiga huggtänder, ihålig päls (som gör att han inte behöver några kläder), han kan springa fort med sina smidiga långa ben. Tänk om man kunde vara som han...

Men för det är han inte högfärdig, även om man skulle kuna tro det. Han ställde upp på en plåtning. Här kommer idolbilderna.

Mamma har efterlyst

2009-03-29T16:07:00.000+02:00

Bilder på Herman. Här kommer några stycken:

Har inte haft tid att blogga på ett par dagar. Det har varit jobb, shoppa, sy gardiner, spraya saker, baka morotskaka och en massa annat. Jag har blivit så huslig av mig! Har inte så mycket annat bättre för mig, men jag gillar att dona på med grejer.

Herman han växer och frodas och börjar tro att han kan styra och ställa allt mer. Vi har fullt upp med att hålla koll på honom. Det kliar i tänderna och man vet aldrig vad som hägrar att bitas i. Lyckligtvis har Casper anförtrott Oss den ärofyllda uppgiften av visa Herman vem det är som bestämmer, förhoppningsvis ett tecken på att Casper Inte känner sig åsidosatt sen Herman kom in i bilden.

Jag och Herman träffade på vår inte så glada granne här utanför idag. "Är det den där som skäller om nätterna? Det är lite svårt att sova." Nähä? Är det? Vad tror du vi tycker då som har han i samma rum! Jävla stolpskott. Han kommer sluta skälla när han blir större och inte behöver gå upp och kissa och grejer på nätterna. För övrigt så skäller han väl en del på dagarna för att han vill komma upp i sängen oftast, men på dagtid får man leva om hur mkt man vill. Sådeså.

Ps. Mamma, man kan klicka på bilderna för att se dem i större format. Kram

Kaffe

2009-03-24T08:37:00.000+01:00

Vill härmed utfärda en hyllning till en av våra svenska nationaldrycker, kaffe. Jag älskar det själv passionerat, så även den här morgonen. Herman började med att väcka mig 05.30, 06.00 klev Fredde upp och 07.00 kom vaktmästaren och knackade på dörren. Jag som skullle sova till 08.00. Jaja , åter till kaffet. Det är gott, man blir pigg, det är gott, jag skulle aldrig överleva en morgon utan det.

Herman har fått en tröja idag.

2009-03-23T23:25:00.000+01:00

Han fryser så förfärligt när han ska ut och pinka, så trots att han vet att det är ute som gäller föredrar han att göra det inne. Så nu är vi garderade med både ficklampa och som sagt, tröja på de små rastningarna. (Den tillverkade jag av en avklippt tröjärm.)

Jag och Fredde spinner vidare på vårt sparsamma förhållningssätt, vi har pratat om att vara socialt medvetna, miljömedvetna och framför allt - spara pengar. Därför har vi idag bakat vårt eget bröd, nästan 40 småfrallor. Dessutom kokade vi lever och gjorde godis till hundarna, leveravkoket använde vi sen till att blöta upp fodret med. Mkt sparsamt!

Med inspiration hämtad från Idas blogg vill jag även berätta om ett secondhand-fynd som vi har gjort. Det är en helt underbar liten byrå, som nu står ståtlig i vårt kök. Bild kommer sedan.

Casper leker

2009-03-23T17:39:00.000+01:00

Såhär kul kan man ha med en gummistövel!

Efter ungefär 30 minuters pipande ligger Casper nu utslagen på sängen. Han har även fått en plastflaska med godis i idag, det var en utmaning! Det slutade med att han plattat till flaskan så mycket att godiset kladdat fast i "väggarna" på den... Men med lite hjälp på traven fick han ut det till slut.

Ansökningarna klara

2009-03-23T10:25:00.000+01:00

Då var det gjort. Nu har jag skickat in mina ansökningar till lärarutbildningen. Guuuud vad jag längtar till hösten! Är superpeppad på att börja plugga, har dessutom hört att lärarutbildningen i Eskilstuna är jättebra.

Humlan

2009-03-23T09:59:00.000+01:00

-Oh shit, Humlan brinner!

Det här vaknade jag till för en vecka sen. Jävlar vad rädd jag blev. Tror jag har fått lite men. Har börjat kontrollera så att alla gamla lampor är släckta (de från Myrorna), alla mobilladdare urdragna, ugn och spis av, köpt en brandvarnare (ja, det är sant, vi hade faktiskt ingen).

Igår misstog jag en frostig björk för brandrök. Jag blir rädd bara jag ser nåt som liknar eld. Vet inte riktigt varför, förstår ju att JAG inte kan skadas så länge jag inte är i närheten av elden, men jag blir rädd ändå! Sen så tänker jag på hur vårdslös jag har varit. Vi sov med ugnen på när vi gjorde kärlknöl, vi hade alltid en av de gamla lamporna tända i vardagsrummet, jag brukade lämna värmeljus tända och hade alltid mobilladdaren i. Den här gången var det inte mitt hus som brann ner, det var grannens, men ändå känns det som att jag lärde mig en jävla läxa. Fast att se eld så fort man blundar är nog inte riktigt sunt.

Det kändes skönt att komma tillbaka till Västerås och BETONGhuset vi bor i. Såg en annons i Frihet för något företag som förespråkade att bygga ungdomsbostäder i trä, det gör inte jag. Bygg i tegel, betong och sten!

Herman fick det ändå bli!

2009-03-22T22:39:00.000+01:00

Jag har jobbat hela dagen idag. Men husse har dokumenterat så här kommer dagen i bilder.

Kolla så jävla söt!!! Han har precis lärt sig att "gå in". Det är ju varmt innanför porten! Sköönt.